nu är vi påväg!

Idag har det hänt mycket hemma i de lindbergska hushållet. 

Jag har länge funderat på att besöka något som kallas för "barnens kyrka" i kloster kyrka här i Eskilstuna, men det har aldrig blivit av.

Idag tog vi iallafall tag i saken och gick dit tillsammans med en vän jag lärde känna på föräldrautbildningen. 

Och det var jätteroligt! 

Det var massor av musik, dans, ramsor och även ljuständning och en kort tanke om Gud för barnen. 

Vi kommer absolut gå dit igen! Det var massa folk där och barn i alla åldrar. Nästa gång ska jag stanna på fikat efteråt :) 

Efter det äventyret tog vi en snabb fika hos mormor och morfar och sen följde jag och jonah med min bror och hans barn till stadsmuseets barnavdelning.

Vi lekte där ett tag och sen bjöd han mig på fika. (Och jonah fick frukt) 

Ikväll har vi lagat pizza och städat fint inför helgen, och snart ska vi se på lets dance.

Vad gör ni en fredagskväll?

Erik och jag är ju ofta ute på äventyr som låter rätt så mycket, och det är ju inte helt lätt för Jonah.

Även om jag testat och vet att han utan problem kan sitta i mitt knä när jag spelar piano i kyrkan, så blir ljudnivån på scenen ibland rätt hög och jag vill inte riskera något för honom.

Därför införskaffade jag idag dessa hörselkåpor som faktiskt passar perfekt.

Jag fick tag i dem begagnat och det är jag glad för. Känns onödigt att behöva köpa nya dyra saker när de bara ska användas några gånger. 

Den här helgen har jag och Erik verkligen haft det fullt upp.

Erik jobbade hela lördagen med ett gig han hade på en 50 års fest, och igår hade vi två möten i kyrkan där vi var aktiva båda gångerna.

Eller Erik var väl mest aktiv i ärlighetens namn, jag och Jonah knallade mest runt och hälsade på folk. 

Mitt emellan dessa två möten klämde vi iallafall in en lunch på stan och en liten promenad i solskenet, och det betydde så mycket att hinna med det.

Vi är en rätt så "fullspäckad" familj, i den bemärkelsen att det alltid händer en massa saker hos oss,eller för oss.

Och vi gillar att leva så, absolut. Men som med allt annat behöver man en paus ibland och få andas ut lite.

Framför allt behöver man en paus där man kan få ta hand om varandra lite extra.

 

Därför har vi nu bestämt oss för att ha en "date night" i veckan.

På den kvällen ska vi inte boka upp oss om vi inte måste. Vi ska inte bjuda hem någon. Vi ska inte jobba eller stressa, utan vi ska vara tillsammans. Bara vi två. (och Jonah då, men när han blir stor nog blir det barnvakt för honom då)

Det kan låta löjligt men jag tror det är viktigt, och at det kan vara nyckeln till att orka hålla ihop och hålla kärleken vid liv. 

"Date night" låter kanske ambitiöst men det är det inte. En sån kväll kan rymma allt från middag på stan, bio, film på datorn i sängen, en promenad, en tur med bilen....Ja vad som. 

Men bara vi är tillsammans. 

 

Så Erik. Jag älskar dig. 

 Ser fram emot på tisdag! 

 

På kanalen TLC går ett tvprogram som heter "19 kids and counting" och det är ett av de få program jag följer.

Det är faktiskt bara de och "familjen Annorlunda" jag följer regelbundet, och det säger väl kanske en del om mig :)

Jag beundrar den familjen enormt mycket, inte bara har dem fött och uppfostrat nu 20 barn, dem har också behållit sin tro, och verkar genuint må bra som familj.

 

Jag fick för ett tag sedan ett presentkort av min mamma på adlibris, så passade på att köpa en av deras böcker idag. 

 

I fredags doktorerade min syster i Stockholm på KMH, och självklart var vi tvungna att vara där för det stora ögonblicket! Jag skulle inte velat missa det för allt i världen. Så stolt!

Jsg var lite nervös inför allt, dels så var det en lång resa i bil både mellan Eskilstuna och Stockholm, och sen Uppsala, och dels så skulle vi sitta helt tysta under själva opponeringen. 

Och jag kan inte riktigt kräva att en 15 dagars bebis ska vara tyst direkt. 

Det gick iallafall mycket bättre än jag trodde! Jonah sov som en stock under alla bilresor och under opponeringen åt han och mådde bra :) alla ville krama, hälsa och pussa på honom och han fick hälsa på många nya släktingar. 

Här chillar vi lite i de fina kläderna farbror Pierre gett honom innan festen. 

Nu är det exakt en vecka sedan vi kom hem ifrån BB och blev välkomnade med middag hos mina föräldrar.

Det har varit en vecka fylld av känslor, amning, sömnbrist, gråt, glädje, bebis pussar, massa tv, vagnpromenader, släktbesök och läkarbesök.

Allt det här har inte varit lätt eller roligt, det måste jag säga. Det var jobbigt att åka till läkaren varje dag för att kolla om Jonah hade gulsot, men vi tackar Gud för att det inte var så tillslut.

Det är jobbigt att inte få sova, och hur mysigt det än är med att vara nära och amma Jonah så är det inte så mysigt när det blir en gång i timmen hela natten. 

Min kropp är inte heller som den var innan Jonah kom. Jag har ont och är trött, öm och sydd. Erik är en klippa som städar och lagar mat och jag sitter mest i soffan och ammar Jonah hela tiden. 

Det här låter som ett hemskt negativt inlägg, men jag har en poäng med det. 

För hur jobbigt vissa saker än kan kännas ibland, eller vilka upplevelser man än har av förlossningen och så, så finns det inget som kan mätas med den kärlek vi fått från Jonah. Det känns som att han alltid har funnits hos oss och varken jag eller Erik skulle kunna tänka oss ett liv utan honom. Vad gjorde vi innan han kom egentligen? Tyckte vi verkligen det var roligt? Hur har vi kunna leva utan den här underbara gåvan? 

Att få se in i hans stora fundersama ögon är det bästa som finns.

Att hålla hans lilla hand i sin eller känna hans trevande fingrar mot min arm när han ammar, det slår allt jag någonsin upplevt förut.

Så fort han skriker är det som att mitt hjärta brister och jag är beredd att ta vilken smärta han än känner på mig, för att han ska få må bra.

Det är värt det. Fick jag chansen, skulle jag göra om allting, om jag fick Jonah. 

Han är värd allt. 

Den känslan älskar jag. "Du har ett paket att hämta ut på posten..."

Det finns inget mer spännande än paket, och även om jag oftast vet vad jag hämtar ut på just posten, så är det ändå med glädje jag går dit. 

Idag får jag nog däremot säga vaggade dit. Har gått 6 dagar över tiden idag och det märks på ungefär allt, men speciellt på sättet jag rör mig på. 

Det är inte direkt graciöst, eller ens något liknande.

 

Det här var iallafall vad som väntade i ett av mina två paket idag. Det första innehöll helt vita vikblöjor så det är inte så mycket att ta kort på. Dem här blöjorna däremot är lite med häftiga, och ser fruktansvärt praktiska ut. Dem är väldigt väldigt dyra i nypris men jag fick 5 stycken för 142 kr, vilket var ett riktigt kap. Knapparna gör att storleken kan varieras, så förhoppningvis går dem att använda ett bra tag. :) 

 

Idag känns det som att tröttheten vinner över allt annat. 

Det låter lite dystert, men jag tänker att jag måste njuta av det och faktiskt låta mig vara en trött en dag. Det är ju trots allt inte vilken dag som helst idag. 

 

Sov rätt länge idag och gick sedan till kyrkan på bön. 

Vi hade en tid hos barnmorskan idag som visat ungeför samma sak som alla besök gjort de senaste veckorna:

 

Blodtryck på 124/80.

Barnets hjärtljud på 135. 

Sf måttet enligt kurvan. 

Barnet fixerat och huvudet långt ner 

 

Samtalade lite med henne om de besvär som dykt upp den senaste tiden, som att jag får så ont i händerna när jag sover, och att andningen är svår eftersom barnet trycker upp sig hela tiden med ryggen och rumpan i mina revben. ( Det är rätt roligt att se faktiskt, magen blir helt sned ) Men eftersom jag och Erik "bara" har max 2 veckor kvar av graviditeten, är det liksom inte så mycket att göra åt det :)

 

Ja, så kan man nog ungefär sammanfatta min dag hitills. 

 

Jag tog en ganska lugn morgon, och ägnade mig åt att vika ihop lite av tvätten jag tvättade igår.

Jag är i ärlighetens namn rätt så dålig på att tvätta, men det är rätt konstigt för jag tycker om det väldigt mycket. Det finns inte många dofter som slår doften av nytvättat helt enkelt.

Jag brukar låta mycket självtorka uppe i lägenheten och det sprider verkligen en doft som ger välbehag på något sätt. 

 

Sedan orkade jag inte mycket mer, för värkarna kom tillbaka Jag hade en intensivt pass med värkar i tisdags kväll när både jag, Erik och förlossningen trodde en förlossning var på gång, men precis när vi hade gjort oss iordning för att åka in så slutade det rätt så tvärt. 

Idag var det ungefär samma historia, jag låg i soffan ett bra tag innan jag stoppade i mig två värktabletter och det hela lugnade sig lite Sedan var jag så tagen av tabletterna att jag sov ett tag och när jag kom igång igen hade smärtan försvunnit. Men klockan hade också hunnit bli halv 5 på dagen...

 

Mitt under detta pass av värkar så bestämde jag mig för att kolla in Pinterest lite iallafall. Jag har hört flera av mina vänner som har det, och det verkar ju vara väldigt roligt. Det har bara aldrig blivit av att jag skaffat det själv.

För att testa så gjorde jag det ialalfall, och sen kunde jag inte dra mig därifrån! 

Det är otroligt vad med inspirerande kort det finns, och massor med bra pysselförslag tillexempel. 

Vill ni följa mig där hittar ni mig på Johanna Lindberg, men jag ska försöka sätta in en länk här på bloggen direkt också. 

Just nu är det mest julbilder jag har fixat där, men det kommer mer, tro mig. 

 

 

Idag blev det en tidig morgon, vilket min trötta kropp och väldigt trötta huvud inte alls var intresserade av. 

Erik skulle hålla ett seminarium i kyrkan om lovsång och jag hjälpte till med att fixa frukosten, så det var bara att köra igång. 

Vi var kanske ett tiotal personer, och det blev väldigt lyckat tycker jag! Vi fick umgås, höra undervisning om lovsång och även sitta i grupper och samtala. Jag hoppas det blir fler sånna tillfällen framöver :)

Efter det hade kyrkan loppis på gården utanför passande nog, och det kunde vi knappast låta bli att spana in. Det var likadant förra året, och eftersom jag köpte en del så ville jag se om jag kunde göra samma fynd i år. Och lite fynd gjorde jag allt. Dels så köpte jag den här jättefina jul ljusstaken för 20 kr som kommer passa perfekt hemma hos oss i jul, och sen fick jag tag i en skål från tupperware för 10 kr.

Vi har en del tupperware hemma, men hemligheten är helt klart loppis och second hand. Där kostar inte sakerna flera hundra styck :) 

När vi ändå kom in lite på julen kan jag visa mitt broderi som jag ägnat en del av dagen åt. Det är bra sysselsättning när man måste försöka sitta still lite. Längtar efter att få upp det på väggen :)

Ikväll kom 3 av mina syskonbarn hem till oss också, och vi passade på att poppa lite popcorn och äntligen se draktränaren 2. Jag tyckte verkligen om den första, så det var på tiden att vi såg den. Som alla uppföljare var den kanske inte lika bra, men absolut helt okej :)

När det gäller liten är jag trött just nu. Jag vill mest att bebisen ska födas NU och jag orkar inte vänta längre. Vi var inne på förlossningen för någon dag sedan och såg att det är på gång, så nu sitter man mest och väntar. Igår hade jag så ont att jag fick ta starka tabletter som gjorde mig helt borta.

Och sen längtar jag. Så oerhört mycket. Barnrummet står öppet och jag ser in där varje dag.

Kom precis på att jag glömt skriva om föräldrakursen som jag och Erik var på nu i veckan, så tänkte ta och göra det nu innan jag glömmer bort för mycket hur det var :)

Jag kan ärligt säga att jag inte var superpeppad att åka dit, jag var rätt rejält slut efter allt som hänt i veckan och ville mest ligga hemma och sova. Vi tog oss ialalfall dit och det var det faktiskt värt!

Vi var väl 11 stycken som samlades tillsammans i vår grupp och alla par väntade barn antingen i slutet av September eller i Oktober som vi.

 

Det var min och Eriks personliga barnmorska som höll i kursen, och även om jag tycker hon är trevlig så var inte upplägget superbra. Det fanns inget planerat för hur vi skulle gå tillväga utan det var upp till oss deltagare att bestämma lite hur vi ville ha det, vad vi ville prata om osv. Det kan ju fungera i en grup där alla känner varandra och vågar prata fritt men det är ju svårare i sånna här sammanhang när ingen känner någon.

Vi höll oss iallafall till temat förlossning under förmiddagen, såg på en film och fick samtala om några frågor.

Filmen var bra, absolut, men det var lite olika reaktioner på den beroende på om man var den som barn barnet eller om man var partnern liksom.

De flesta av kvinnorna blev lugna av filmen, förrutom jag då som tyckte alla på filmen var ovanligt lugna och inte alls hade ont eller liknande.Det fanns tillexempel ingen av dom som valde att ta ryggmärgsbedövning.

Männen däremot blev oroliga för dom började tänka på att deras partners skulle få ont och genomlida allt det dom såg på filmen.

 

Den enda stora floppen var väl egentligen när det var dags för "fika", eftersom det inte fanns något fika att få. För 5 kr kunde man köpa kaffe, thé eller varm choklad men dels så hade inte alla dom pengarna och dels så fanns det inget gott till, vilket man nästan förväntar sig när någon säger "nu är det fika!"

 

Det som var riktigt roligt var den kontakten man fick med de andra blivande föräldrarna. jag hoppas verkligen vi kan fortsätta hålla kontakten, jag känner ju inte så många här i Eskilstuna som ska ha barn ungefär samtidigt som jag :) Vi bestämde också att vi skulle turas om att ta med oss något gott till fikat,till resterande samlingar :)

 

Bjuder på en magbild från i torsdag, när jag precis gått in i vecka 33. :)

 

För bara en vecka sedan kändes litens sparkar lätta, fladdriga och bubbliga. Magen kunde absolut röra sig så man såg det, men det var mer som små bubblor eller så.

Jag tyckte det var riktigt häftigt då, men jag hade ingen aning om hur det kunde kännas. 

Nu är sparkarna från liten så mycket starkare.

Dom kan få mig att helt hoppa till och nästan tappa andan.

Om magen rör sig nu, vilket den gör ofta, så syns det verkligen och det buktar ut rejält. 

Än kan man inte se några fot eller hand avtryck som många pratar om, men jag tror inte det är långt kvar tills dess nu.

Och sparkar liten syns det genom alla kläder nu, ibland känns det som att alla runt omkring borde se det.

Rätt ofta börjar sparkarna kännas upp mot revbenen eller andra nära organ, och ibland gör det riktigt ont.