Ja så känns det typ. Idag var vi på besök hos barnmorskan, imorgon ska vi till Aurora och på torsdag har vi föräldrakurs. 

Idag hade vi som sagt tid hos barnmorskan, och allt gick bra precis som förra gången. 

Mitt blodtryck låg på 130/88 och mitt blodsocker låg på 5,6. 

Det dom hade sett var däremot att jag inte var imun mot röda hund, så jag kommer få en sån spruta på förlossningen sedan. 

Vi fick höra hjärtljuden igen, och precis som Erik sa så lät dom mycket mer som riktiga hjärtljud nu än förra gången.

Det har liksom swischat till förr, och man har förstått att det var hjärtat som lät, men nu kunde man riktigt höra det. 

Hon kände även hur bebisen låg, och hon trodde bebisen låg med huvudet neråt men hon kunde inte vara helt helt säker, så vi får ett ultraljud i V36 för att helt kontrollera det. 

Annars var det inte mycket nytt som sades :) Vi fick lite broschyrer med oss hem. 

 

Egentligen var vi inställda på Aurora idag också, men efter att ha suttit och väntat i 20 minuter kom en snäll sköterska och hjälpte oss och såg att vi hade kollat fel på dag. 

Det var nästan så mina gravihormoner inte klarade av det, men Erik var snäll som en ängel och köpte frozen yoghurt till mig och det hann gå över utan massa gråt. 

Istället för att gå på det mötet fick vi chans att se oss omkring lite på min mammas nya arbetsplats på sjukhuset, och det var ju bara trevligt det :)

 

 

Om ni frågar mig tycker jag att jag klarat mig rätt bra under den här graviditeten när det gäller att hantera hormoner och inte få allt för många oförklarliga utbrott. 

Men idag och igår har varit riktiga hormonbomber alltså.

Igår bröt jag totalt ihop efter att ha varit på Willys och handlat med mamma för att jag tyckte det blev för dyrt. Jag satt hemma i köket och grät fast jag hade fått varor som absolut motsvarade vad jag betalat. 

Älskade Erik satt bara bredvid mig och försökte räkna ut exakt vad allt kostade och förklarade att inget blivit fel utan att jag handlat väldigt bra. 

 

Och så har vi idag. Helt plötsligt efter att jag ätit det jag älskar mest just nu, snabbmakaroner, får jag ett utbrott och tycker jag är så onyttig. Att jag bara äter pasta (Vilket delvis är sant) och inte alls äter så mycket frukt och grönt som innan jag blev gravid och fortfarande var heltid vegiterian (Vilket jag snart blir igen, yes!)

Älskade Erik satt hos mig idag igen och försökte reda ut vilken mat som jag åt som var nyttig och visade mig flera maträtter varje dag som inte alls var onyttiga som jag smällde i mig.

Jag älskar honom verkligen, och när han orkar sitta med mig mitt i all min nojjångest förstår jag vilket kap jag gjort med honom. 
Det tog lång tid innan den ångesten försvann kan jag säga, men nu kan jag nog sitta här vid datorn och ändå känna mig rätt löjlig.

Klart jag på ett sätt var nyttigare då, jag åt bara grönsaker och tränade 3 gånger i veckan,och gick fram och tillbaka till mitt jobb varje dag.

 

(bilden är lånad från http://www.imdb.com/title/tt1586265/ ) 

Jag och min man har båda velat se den här filmen, "What to expect when your expecting", men eftersom vi inte varit säkra på om jag var gravid har vi inte sett den. Helt enkelt eftersom jag förmodligen skulle brutit ihop om vi såg den och de sedan visade sig att jag inte var gravid. 

Nu när Liten däremot finns, fanns det ingen anledning att inte se filmen längre.

Ni tror mig nu, men skulle ni sett mig under filmen hade ni nog inte trott mig lika mycket. Jag grät H E L A tiden. Jag är en van och känd gråterska, gråter nog i genomsnitt varje dag, men nu var det inte ens sorligt. Eller känsligt. Det bara var film

Det enda tråkiga med filmen var att dom inte visade något ur den perioden jag är inne i nu, de första veckorna innan magen börjar synas och folk märker. innan man får säga till alla, att det man önskat sig halva livet äntligen har hänt och att man bär ett mirakel inom sig.