Föräldrakurs
Kom precis på att jag glömt skriva om föräldrakursen som jag och Erik var på nu i veckan, så tänkte ta och göra det nu innan jag glömmer bort för mycket hur det var :)
Jag kan ärligt säga att jag inte var superpeppad att åka dit, jag var rätt rejält slut efter allt som hänt i veckan och ville mest ligga hemma och sova. Vi tog oss ialalfall dit och det var det faktiskt värt!
Vi var väl 11 stycken som samlades tillsammans i vår grupp och alla par väntade barn antingen i slutet av September eller i Oktober som vi.
Det var min och Eriks personliga barnmorska som höll i kursen, och även om jag tycker hon är trevlig så var inte upplägget superbra. Det fanns inget planerat för hur vi skulle gå tillväga utan det var upp till oss deltagare att bestämma lite hur vi ville ha det, vad vi ville prata om osv. Det kan ju fungera i en grup där alla känner varandra och vågar prata fritt men det är ju svårare i sånna här sammanhang när ingen känner någon.
Vi höll oss iallafall till temat förlossning under förmiddagen, såg på en film och fick samtala om några frågor.
Filmen var bra, absolut, men det var lite olika reaktioner på den beroende på om man var den som barn barnet eller om man var partnern liksom.
De flesta av kvinnorna blev lugna av filmen, förrutom jag då som tyckte alla på filmen var ovanligt lugna och inte alls hade ont eller liknande.Det fanns tillexempel ingen av dom som valde att ta ryggmärgsbedövning.
Männen däremot blev oroliga för dom började tänka på att deras partners skulle få ont och genomlida allt det dom såg på filmen.
Den enda stora floppen var väl egentligen när det var dags för "fika", eftersom det inte fanns något fika att få. För 5 kr kunde man köpa kaffe, thé eller varm choklad men dels så hade inte alla dom pengarna och dels så fanns det inget gott till, vilket man nästan förväntar sig när någon säger "nu är det fika!"
Det som var riktigt roligt var den kontakten man fick med de andra blivande föräldrarna. jag hoppas verkligen vi kan fortsätta hålla kontakten, jag känner ju inte så många här i Eskilstuna som ska ha barn ungefär samtidigt som jag :) Vi bestämde också att vi skulle turas om att ta med oss något gott till fikat,till resterande samlingar :)
Bjuder på en magbild från i torsdag, när jag precis gått in i vecka 33. :)
Aurora
Så! Idag var det äntligen dags för mötet på Aurora som jag trodde var igår.
Nu är 2 av 3 sjukhusdagar denna vecka avklarade och det känns skönt :)
Samtalet gick bra, även om det såklart blev nästan mer oroligt direkt efteråt, men så blir det ju alltid när man sätter sig ner och samtalar om något som man är rädd för.
Erik och jag gick tillsammans och det ser jag som en självklarthet när man ska prata om förlossningen.
Jag kan förstå om pappan jobbar eller är upptagen med sådant, men annars förstår jag inte dessa par där bara mamman går till Barnmorskan eller på aurora samtal om man nu behöver det.
För mig är det lika viktigt att Erik vet vad jag är rädd för, så att han kan ta hand om mig och Liten när vi väl ligger inne på förlossningen.
Vi fick en ny tid om någon vecka och lite i läxa att sätta oss hemma och planera hur vi som team vill att det ska flyta på, båda hemma och på sjukshuset. Hur vi tillsammans kan underlätta för varandra.
Vi pratade lite smärtlindring och en del vet jag redan hur jag vill ha det med. Jag vill tillexempel ha båda lustgas och ryggbedövning. Jag vet att min smärttröskel är rätt så låg och att jag har en tendens att bli orolig när jag får ont, så därför vill jag ha den hjälp jag kan få.
Däremot vill jag inte ha akupunktur eller tillexempel bada.
Hon föreslog även massage och det är väl okej, men jag är lite osäker på hur jag kommer reagera när jag har smärtan där. Jag är rätt så känslig för beröring, när jag städar tillexempel eller är stressad får inte folk komma och röra vid mig. Så hur massagen kan fungera när jag har ont återstår att se, jag hoppas det kan fungera :)
Jag skulle råda alla som ska få barn att boka in ett sånt här samtal. Vissa oroar sig såklart inte i samma grad som kanske jag hitills gjort, men att få ventilera om saker som ändå ligger där inne och gror är viktigt tror jag. Så vet både du själv och dom som ska hjälpa dig, hur du bäst blir hjälpt.
Nu ska jag alldeles snart gå och lägga mig, jag måste ju upp "tidigt" imorgon för föräldrekursen....
En vecka på sjukhuset
Ja så känns det typ. Idag var vi på besök hos barnmorskan, imorgon ska vi till Aurora och på torsdag har vi föräldrakurs.
Jag kan ärligt säga att jag blir lite trött redan nu av att bara tänka på det.
Idag hade vi som sagt tid hos barnmorskan, och allt gick bra precis som förra gången.
Mitt blodtryck låg på 130/88 och mitt blodsocker låg på 5,6.
Det dom hade sett var däremot att jag inte var imun mot röda hund, så jag kommer få en sån spruta på förlossningen sedan.
Vi fick höra hjärtljuden igen, och precis som Erik sa så lät dom mycket mer som riktiga hjärtljud nu än förra gången.
Det har liksom swischat till förr, och man har förstått att det var hjärtat som lät, men nu kunde man riktigt höra det.
Hon kände även hur bebisen låg, och hon trodde bebisen låg med huvudet neråt men hon kunde inte vara helt helt säker, så vi får ett ultraljud i V36 för att helt kontrollera det.
Annars var det inte mycket nytt som sades :) Vi fick lite broschyrer med oss hem.
Egentligen var vi inställda på Aurora idag också, men efter att ha suttit och väntat i 20 minuter kom en snäll sköterska och hjälpte oss och såg att vi hade kollat fel på dag.
Det var nästan så mina gravihormoner inte klarade av det, men Erik var snäll som en ängel och köpte frozen yoghurt till mig och det hann gå över utan massa gråt.
Istället för att gå på det mötet fick vi chans att se oss omkring lite på min mammas nya arbetsplats på sjukhuset, och det var ju bara trevligt det :)
Ny stickning på gång!
Jag påbörjade ju en bebisfilt i början av min graviditet, som i princip är helt klart nu. Det gick lite segt beroende på att jag i perioder inte stickade något alls, men nu har liksom tjusningen gått upp för mig och jag stickar gärna hela tiden.
Det enda som är kvar på filten är att jag ska virka lite snygga kanter runt omkring, men när det väl är gjort slänger jag upp en bild här så ni får se hur den blev :)
Mitt nästa projekt (För man kan ju inte sluta med något så här roligt!) är ett par barnstrumpor. Jag tror att jag har hittat en rätt så enkel beskrivning på följande sida: http://kyrkkaffe.libris.se/?p=3618
Det var faktiskt min mycket snälla syster som hjälpte mig hitta det när jag bodde hos henne förra veckan, så stort tack till dig Anna!
Dom heter Eriks mjuka sockor vilket jag tycker passar perfekt!
Såhär långt har jag kommit i dagsläget, förbi hälen iallafall :)
Sparkar
Det är verkligen fascinerande hur mycket som kan förändras på så kort tid.
För bara en vecka sedan kändes litens sparkar lätta, fladdriga och bubbliga. Magen kunde absolut röra sig så man såg det, men det var mer som små bubblor eller så.
Jag tyckte det var riktigt häftigt då, men jag hade ingen aning om hur det kunde kännas.
Hur det känns nu.
Nu är sparkarna från liten så mycket starkare.
Dom kan få mig att helt hoppa till och nästan tappa andan.
Om magen rör sig nu, vilket den gör ofta, så syns det verkligen och det buktar ut rejält.
Än kan man inte se några fot eller hand avtryck som många pratar om, men jag tror inte det är långt kvar tills dess nu.
Och sparkar liten syns det genom alla kläder nu, ibland känns det som att alla runt omkring borde se det.
Rätt ofta börjar sparkarna kännas upp mot revbenen eller andra nära organ, och ibland gör det riktigt ont.
Men åh vad jag älskar det.
Vecka 32
Idag går vi in i vecka 32! Jag har sovit rätt dåligt inatt på grund av massa mardrömmar, så har lite ont i huvudet idag. Tänkte bara dela lite information om vad som händer i min kropp just nu :) dom tipsar om att man bör skaffa en gravidförsäkring men jag och Erik har valt att inte göra det. Dels är det en kostnad som inte varit aktuell för oss att lägga ut just nu, och dessutom känns det fel för mig. Det känns som att jag förväntar mig att något ska gör fel. Självklart ska vi försäkra vårt barn när det är fött, men vi väntar tills dess.
Min vardag
Det finns så mycket man vill skriva om och ändå inte på något sätt.
Vardagen med att vara Gravid är såklart fylld av förväntan, längtan, glädje och spänning, men också med trötthet, svullna fötter, kramper i vaderna, ont i ryggen och sparkar på revbenen.
Om jag skulle försöka beskriva alla känslor jag upplever på en dag så skulle det sluta med massa ord huller om buller och ingen skulle förstå någonting.
Det är knappt så jag gör det ibland.
Jag har äntligen börjat skriva dikter igen, efter mitt extremt långa uppehåll.
Det har varit som ett stopp i mitt skrivande av olika personliga orsaker, men nu har orden börjat flöda igen och självklart har det blivit lite om liten.
Men det får ni läsa senare :)
Vädret har lättat och blivit kyligare vilket är enormt skönt! Jag riktigt längtar efter snö och kyla just nu, kalla kvällar inne med tända ljus och en stickning.
Jag är snart klar med bebisfilten till liten och sen tänkte jag försöka mig på ett par bebisstrumpor och kanske en kofta.
Trots det kyligare vädret så svullnar fötterna och idag har dom varit riktigt konstiga, varma som eld fast jag sitter i korsdrag och känner att dom är kalla utanpå.
Jag vaknade inatt av en fet vadkrampt som jag aldrig trodde skulle ta slut, tillochmed Erik vaknade och undrade vad som hände, och den känns lite i benet fortfarande såklart.
Jag och Erik är just nu i Roslagen på en kristen konferens som heter Roslagskonferensen. ( Ni kan hitta mer infomration om den här: http://www.roslagskonferensen.se/ )
Det är verkligen härligt och det har varit många bra talare och fina stunder så här långt. Vi är med i lovssångsteamet som spelar på en del av mötena och ikväll ska vi spela igen, så alldeles snart ska jag göra mig iordning för att åka. Jag börjar bli stor nu, så variationen mellan olika kläder är inte så stor längre. :)
Vi sover just nu hemma hos min syster och hennes man, och idag var det deras barns första skoladag för terminen.
Jag riktigt längtar efter den tid när vi också är där, när vi har barn och bil och hus och får sitta och prata om hur skolan har varit tillsammans vid middagen.
Det är lite så livet är just idag. Önskar jag hade mer spännande saker att skriva men min vardag är inte så värst superspännande just nu :) ( Förrutom att jag mitt i allt bygger en människa inuti min kropp då...)
Me my bump and I
Har någon av er sett programmet " Me my bump and I"?
Det går på kanal 11 varje torsdag kväll klockan 20:00, och jag kan helt ärligt säga att det programmet är det enda skälet till att vi skaffade kanal 11.
I varje program får man följa två familjer som väntar barn, och hela deras resa tills dom fött det.
Det är riktigt intressant!
Mycket kan jag känna igen mig i, och såklart är mycker annorlunda också.
Jag och Erik ser på det tillsammans och det är lite det som är poängen. Det har blivit en hållpunkt i veckan som vi båda ser fram emot och som vi båda lär oss något av. Det gör att vi börjar prata om ämnen och funderingar som vi annars kanske inte skulle gjort, och det är jag mycket glad för :)
Har ni inte sett det programmet rekomenderar jag att ni börjar göra det :)
Och har ni gjort det, vad tycker ni?
En litet mirakel föds och vem är där och ser det?
Idag gör det ont i mig.
Så fruktansvärt ont.
Jag var inte beredd på smärtan men det var som att den slog till mig mitt i magen och jag har svårt att andas.
Jag känner igen känslan, den är inte ny, men den är ny i sammanhanget.
Visst har jag varit rädd, haft ångest, varit ledsen och varit med om kriser i livet.
Men då har det alltid rört mig, eller någon jag känner.
Så är det inte nu, därför var jag inte beredd antar jag.
I Eskilstuna där jag bor finns en flyktingförläggning.
Jag följer dom på facebook och då och då kommer dom ut med önskemål på saker dom behöver till sin verksamhet.
Det kan vara alltifrån kläder till leksaker eller skor.
Förra veckan så skrev dom om ett familj som väntar barn på anläggingen.
"Om 20 dagar föds en liten ängel på ett av boendena och det finns inga kläder till kraken." , skrev dom.
Jag tänkte just då inte längre än att jag självklart ville hjälpa till och kontaktade dom.
Idag ska dom komma och hämta upp en påse hos mig, och för bara en liten stund sen satt jag inne i mitt nyfixade barnrum med en massa barnkläder runt mig och sorterade ut vad jag skulle ge bort.
Det var då det kom.
Smärtan.
Slaget.
Här är jag, i ett fint och underbart rum som jag och Erik har ägnat massa tid och kraft åt att städa upp. Vi har satt upp tavlor, bäddat vaggan, ställt upp spjälsängen, dukat iordning skötbordet, ställt fram böcker och leksaker och storlekssorterat alla kläder. Och då är det ändå massa mer saker vi vill göra där inne.
Jag har 68 dagar kvar till berkänad förlossning och jag vet att när det är dags kommer hela vår familj finnas där.
kan vi inte ta oss in till förlossningen själva kommer mamma och pappa att köra oss, syskonen och föräldrar kommer komma hem till oss när vi kommer hem och vi har redan räknat med att få en del kläder till den nyfödda så vi har lämnat lite rum i garderoben.
Vårt mirakel är efterlängtat, inte bara av oss utan av en stor och omhändertagande familj.
I samma stad finns det en familj i exakt samma sits, men så långt ifrån ändå.
Det finns en mamma och en pappa som nyss kommit till en nytt land.
Dom har blivit inhysta i en förläggning med massa andra människor som också flytt, och säkert har dom minnen och händelser bakom sig som vi inte vill tänka på.
Dom väntar också på sitt mirakel, men vilka kommer vara där och se de?
Vilka kommer komma med fika och kläder och "grattis!" ?
Dom måste också längta, precis som vi. Dom måste också känna alla bebisens rörelser och längta efter att få hålla i, älska och ta hand om.
Har dom en säng åt bebisen? Har dom blöjor? Har dom strumpor till den kalla vintern?
Vi har 68 dagar kvar, och vi har allt.
Dom har inte ens 20 längre, och dom får vädja till människor dom inte ensk änner för att få ihop kläder.
Till ett mirakel som alla borde älska.
Jag vet inte hur jag ska hämta mig från det här, men jag vädjar till er.
Var tacksamma för det ni har.
och för söker se era medmänniskor. Kanske finns det en mamma och en pappa nära er också, som behöver hjälp med att få älska sitt mirakel.
Vi borde inte kunna säga nej till det.
Härliga hormoner
Om ni frågar mig tycker jag att jag klarat mig rätt bra under den här graviditeten när det gäller att hantera hormoner och inte få allt för många oförklarliga utbrott.
Men idag och igår har varit riktiga hormonbomber alltså.
Igår bröt jag totalt ihop efter att ha varit på Willys och handlat med mamma för att jag tyckte det blev för dyrt. Jag satt hemma i köket och grät fast jag hade fått varor som absolut motsvarade vad jag betalat.
Älskade Erik satt bara bredvid mig och försökte räkna ut exakt vad allt kostade och förklarade att inget blivit fel utan att jag handlat väldigt bra.
Och så har vi idag. Helt plötsligt efter att jag ätit det jag älskar mest just nu, snabbmakaroner, får jag ett utbrott och tycker jag är så onyttig. Att jag bara äter pasta (Vilket delvis är sant) och inte alls äter så mycket frukt och grönt som innan jag blev gravid och fortfarande var heltid vegiterian (Vilket jag snart blir igen, yes!)
Älskade Erik satt hos mig idag igen och försökte reda ut vilken mat som jag åt som var nyttig och visade mig flera maträtter varje dag som inte alls var onyttiga som jag smällde i mig.
Jag älskar honom verkligen, och när han orkar sitta med mig mitt i all min nojjångest förstår jag vilket kap jag gjort med honom.
Det tog lång tid innan den ångesten försvann kan jag säga, men nu kan jag nog sitta här vid datorn och ändå känna mig rätt löjlig.
Det tog lång tid innan den ångesten försvann kan jag säga, men nu kan jag nog sitta här vid datorn och ändå känna mig rätt löjlig.
Klart jag på ett sätt var nyttigare då, jag åt bara grönsaker och tränade 3 gånger i veckan,och gick fram och tillbaka till mitt jobb varje dag.
Men nu skapar jag ju ett liv inom mig.
Här kommer förövrigt en alldeles färskmagbild. Nu är vi inne i vecka 31!
Lite statistik
Sådärja! Nu går vi in i vecka 31, bara 69 dagar kvar. :)
semestern slut, men inte för mig...
Jag ser statusar överallt på facebook och instagram om kompisar och familj som fått återgå till sina arbeten nu efter semestern. Jag har syskonbarn som går tillbaka till förskolan och laddar upp inför skolstarten som det snart är dags för, och jag tänker mycket på dom. Det är inte lätt att starta upp igen efter ett härligt och långt sommarlov, varken som vuen eller barn.
Speciellt inte när man har haft det så varmt och härligt som vi har haft det nu i sommar.
För oss har sommaren bara flugit förbi och vi hr rest, badat, grillat och haft det hur mysigt som helst.
För mig känns det lite konstigt däremot. Dom har börjat ringa från jobbet och fråga olika saker angående saker vi gjorde förra terminen eller panering med mera,och det känns som att jag borde vara där.
Och det skulle jag ju också, egentligen, nu har terminen startat upp för oss lärare igen.
Men jag är inte där, istället sitter jag hemma, för tillfället sjukskriven, med vetskapen om att jag förmodligen kommer vara hemma ett och ett halvt år till.
Det är lååååång semester.
Jag förstår att tiden hemma med barnet komer vara allt annat än lugn och att jag absolut kommer ha saker att göra, men det blir ändå knasigt att tänka så.
Det är så mycket ledig tid, vad ska jag göra?
Jag är ovan med att inte starta upp terminen när alla andra gör det liksom. Och snart börjar Erik plugga igen och vi kommer inte kunna ha dom sköna sommarrutiner vi har tillsammans just nu.
Jag hoppas iallafall ni får en undebar start på terminen!
Föräldra - och mamma grupp
När man blir inskiven hos barnmorskan brukar man få information om att anmäla sig till föräldragrupp, och det var en sak som jag och Erik bestämde oss för att göra.
Dels för att det nog är nyttigt att få samtala med andra om olika frågor som rör barn och familj, men också för att kanske lära känna några andra som är i samma sits som vi och som också bor här i Eskilstuna.
Vi känner ju inte många alls som väntar barn eller har småbarn som är i vår ålder, och det vore väldigt roligt att få lära känna lite fler.
Jag fick idag pappret hem med alla datum och tider för föräldragruppen, så nu kan man verkligen börja ladda ordentlig :)
Jag ska också iväg ikväll till en vän till mig som har tänkt starta en typ av mammagrupp. Ett ställe där man kan sitta och ventilera tankar och frågor och bara prata om vardagen typ.
Det ser jag fram emot :)
Har ni något forum som ni kan samlas i och prata av er eller ställa frågor i? :)
Här kommer förresten ett till jättesött kort på vår lilla katt, jag kan bara inte låta bli...
Loppis och bröllopsdag!
Den här helgen har det varit fullt ös hela tiden, och därför har jag varken orkat eller hunnit blogga något vidare.
Jag har sagt det förut, men jag anser också att man ska försöka njuta av ögonblicken när dom kommer, även om det innebär att man inte kan blogga om dom. Det finns så många som vill dokumentera allt som händer i deras liv precis när det händer, och det gör att dom kanske missar det vackra i ögonblicket.
Såg nyligen olika tweets från kvinnor som låg inne för sin förlossning.
Jag skulle aldrig tweeta eller blogga under min förlossning.
Så därför berättar jag om min helg nu istället :)
Den här helgen för exakt ett år sen så gifte sig jag och Erik. Vi bestämde oss för att fira hela helgen, dels för att man kan göra mer mysiga saker oftast på en lördag då affärerna är öppna, men också för att vi förstår att nästa års firande inte kommer kunna bli lika stort. Vi kommer ha liten då på ca 10 månader och hur mycket barnvakt som helst kan man inte kräva direkt :)
Så igår startade vi allt genom att gå på eskilstuna parkfestival tillsammans med Eriks syster Jenny. Bland annat gick vi lite på en loppis som fanns där, och gissa vad jag handlade...
På kvällen passade vi på att gå på bio vilket vi verkligen inte gjort på hur länge som helst.Vi såg filmen "guardians of the galaxy", och även om det var en hel del ögonblick som inte var snälla mot en gravid kvinnas hormoner (tårarna rann...) så var den väldigt bra :)
Idag så har vi firat ännu mer, och jag måste bara säga tack Erik. <3 Du har gjort dne här helgen väldigt speciell och minnesvärd.
Först fick jag frukost på sängen med allt det jag älskar just nu: choklad, juice och mjölk.
Efter det tog han med mig till en park han hittat är i Eskilstuna som han länge velat visa mig. Där var vi flera timmar, bara pratade, fikade, stickade och vilade. Vi hittade en fin plats nära vattnet och det var hur idyliskt som helst.
Middag serverades sen på en restarang som heter Mcbeth och som jag och Erik har ätit på när vi var nykära. Det var väldigt nostalgiskt att återvända till en sån plats och minnas tiden när vi precis hade träffats. Och god vegetarisk Lasagne hade dom också :)
Sist men inte minst lagade vi egen chokladsås och åt glass framför en film hemma i soffan. Jag är nu totalt helt officielt slut, men det var värt det :)
1 år som gifta måste ju firas.
Rensa barnkläder
Idag är det supervarmt ute, och jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag vill sitta på balkongen i solen eller hålla mig inne med nedstängda persiener och försöka bli så sval som möjligt. Hittils har jag hållit mig till att vara inne och det fortsätter nog så tror jag :)
På förmiddagen idag startade jag en rensning bland alla barnkläder vi köpt. Jag har bara lagt in allt i garderoberna som finns inne i barnrummet, men det behöver ju läggas i någorlunda storleksordning och en he ldel behöver tvättas.
För att försöka få koll på hur mycket vi har av allting, så skrev jag upp det samtidigt. Det är iallafall ett försök till att hålla lite strategisk ordning där inne och samtidigt se till att vi inte står där sen helt utan något klädesplagg.
Jag är inte helt klar än, men jag har hitills märkt att vi har ca 30 bodys i storlek 62 men endast 5 par byxor i samma storlek.
Inte superbra planerat.
Så nu blir det andra bullar!
från och med nu ska jag försköka köpa in de barnkläder jag behöver och inget mer. Eller ja. Kanske lite mer, om det är riktigt sött....
Förresten, är inte vår nya katt pussel bara för söt? Älskar henne <3
Gallanfall
inatt var ingen lätt natt.
Innan jag blev gravid har jag själv aldrig upplevt hur det känns att få ett gallanfall, alltså ont i gallan, men det har hänt några gånger sedan jag blev gravid nu.
Två gånger riktigt ordentligt, och sen några små attacker som gått att avstyra rätt lätt.
Igår blev det sådr riktigt krisjobbigt.
Jag var hemma hos mamma när det startade, men första gången jag fick ett ordentligt anfall gick det över när jag vilade lite så åkte hem rätt så säker på att det skulle gå över så länge jag la mig i soffan.
Det gjorde det inte.
Istället blev det värre, jag fick ont hur jag än satt eller låg ner och tillslut bäddade jag ner mig i sängen mer i protest än för att det var skönt och tvingade mig att somna.
Vaknade dock flera gånger på natten och hade ont.
Nu är det tack och lov över och jag fösöker klura ut vad jag åt igår som var fel. Jag vill ju helt inte uppleva det igen :)
Det här är jag, i vecka 30. Magen börjar växa på sig nu och jag är hungrig HELA TIDEN. Fick middag hos mamma igår och när jag kom hem var jag tvungen att äta igen...
Sök i bloggen