Kramp i vaderna

Har haft lite halvsvårt att sova ibland på grund av olika saker under gravidtiten so far. Det har varit drömmar som väckt mig, toalettbesök eller ont i ryggen. Det har hittills inte varit så farligt iallafall och det känns jätteskönt :)
De senaste nätterna har jag däremot vaknat av kramp i vaderna flera gånger. det värsta tycker jag inte är själva krampen, utan hur det känns dagen efter. Idag tillexempel, gör det ont när jag går på benet. 
Jag har läst på lite kring detta och det här stod på http://www.minbebis.com/
 
" Förutom alla andra graviditetskomplikationer som du stöter på när du är gravid kan du dessutom uppleva att du får kramp i vaden oftare. Detta beror på att graviditetshormonerna gör att kalciumomsättningen i kroppen ökar.
Kalcium har en central betydelse för musklernas förmåga att dra ihop sig och arbeta normalt.  Om du får kramp ska du prova att töja muskeln. Det gör du genom att sträcka benet samtidigt som du drar tårna mot ansiktet. Du kan även göra denna töjning i förebyggande syft.

Så kan du undvika kramp

  • Töj och massera spända muskler
  • Drick regelbundet - dålig vätskebalans kan orsaka kramper
  • Använd stödstrumpor - finns bland annat att köpa på apoteket
  • Använd bra och stabila skor på dina fötter "

Det börjar synas...



Nu kan man se gravidmagen rätt bra tycker jag, och det är glädjer mig faktiskt. Det är en härlig känsla att veta att människor man möter ser och kanske förstår mer av det underbara man själv är med om. Jag är faktiskt rätt stolt över min mage, över det liv som jag bär på varje dag. 
Magen syns inte bara nu, den börjar bli i vägen också. Jag spiller allt på den, och nu börjar det bli svårt att böja sig också 
Den är liksom i vägen.
Jag tänkte vara lite lat imorrse och bara tvätta håret istället för att duscha, men det gick inte. Att stå framåtböjd är tydligen inte något jag längre klarar av.  :) 

Varken ringar eller bälte längre

Jag skrev ju för ett tag sedan ett inlägg om att mina fingrar börjat svullna upp. Jag har alltid tänkt mig att ringarna skulle åka av mycket senare i graviditeten, men eftersom jag och Erik har rätt så tjocka ringar så vågade jag inte vänta längre utan hängde ringarna runt halsen istället. Det känns verkligen ovant när man har haft dom på sig så länge, men det är iallafall bara för en tidsperiod. Min största fasa angående dom nu är att jag ska lägga ifrån mig halsbandet någonstans och glömma det, men än så länge har det gått bra så det hoppas vi det gör hela tiden framöver. 
 
Appropå saker att lägga ifrån sig, så har jag fått sluta använda mitt bälte mot foglossningen också. Det känns som att om man skulle summera min dag och vad jag gjorde så skulle "kissa" komma på typ 1:a plats, och dessvärre hjälper inte direkt trycket från bältet på det området. Har jag det på mig måste jag gå på toaletten HELA TIDEN och det orkar man inte, det är illa nog som det är. Kanske någon som vet något anant typ av bälte man kan använda vid foglossning som inte spänner åt just på dom ställena? 
 
Hoppar allt är bra med er :)
Kram vecka

Nattillamående

Min sömn har verkligen förändrats sedan jag blev gravid. I början var jag supertrött hela tiden, och sov som en stock flera gånger om dagen. Sova mitt på dagen kan jag fortfarande göra visserligen, men den tröttheten har lugnat sig lite den senaste tiden då jag inte jobbar just nu.
Men nu har det blivit annorlunda. Det startade för någon vecka sedan av att jag vaknade varje natt och var tvungen att gå på toaletten (och äta lite....)
Men nu vaknar jag och kan verkligen inte somna om. Mitt i natten, runt 3, vaknar jag och mår illa. Och då menar jag jätteila. Bäckenet gör ont och ofta tar det tid innan jag kan somna om för jag måste byta ställningar hela tiden med benen. Skönast är att sova på ryggen men då mår jag oftast mer illa, vilket jag hör att man kan göra.

Jaja. Någon som varit med om liknande? Kanske har något bra tips på vad man kan göra?

What to expect when your expecting

 
(bilden är lånad från http://www.imdb.com/title/tt1586265/ ) 
Jag och min man har båda velat se den här filmen, "What to expect when your expecting", men eftersom vi inte varit säkra på om jag var gravid har vi inte sett den. Helt enkelt eftersom jag förmodligen skulle brutit ihop om vi såg den och de sedan visade sig att jag inte var gravid. 
Nu när Liten däremot finns, fanns det ingen anledning att inte se filmen längre.
Och ja, den var underbar.
Ni tror mig nu, men skulle ni sett mig under filmen hade ni nog inte trott mig lika mycket. Jag grät H E L A tiden. Jag är en van och känd gråterska, gråter nog i genomsnitt varje dag, men nu var det inte ens sorligt. Eller känsligt. Det bara var film
Det enda tråkiga med filmen var att dom inte visade något ur den perioden jag är inne i nu, de första veckorna innan magen börjar synas och folk märker. innan man får säga till alla, att det man önskat sig halva livet äntligen har hänt och att man bär ett mirakel inom sig.
 
Jag får uppleva den tiden själv istället. 
 
 
 
 

du underbara gåva som heter sömn...

Solen skiner idag, det känns nästan som om våren är på väg och glädjen vill liksom sprattla till i hela kroppen. Ska snart ta mig ut i solen, gå till badhuset med familjen och njuta av det lediga sportlovet, men just nu vet jag inte hur jag ska orka.
Åt nyss lite lunch, även om illamåendet ligger över mig som ett varmt täcke (oftast brukar jag älska varma täcken men inte just nu), och just nu sulle jag faktikt vilja ta med mig min påse med sura godisar och lägga mig i sängen och sova lite. 
Eller ja, sova lite kanske är en underdrift egentligen. Sova mycket, är bättre.
Har läst på flera forum att det är helt normalt, att man ska vara såhär trött och att väldigt många är det, men jag kan inte få ihop det. 
Hur kan jag, som har en Liten inom mig sedan bara typ 5 veckor, redan känna mig för trött för att orka vara vaken?