Nu kan man se gravidmagen rätt bra tycker jag, och det är glädjer mig faktiskt. Det är en härlig känsla att veta att människor man möter ser och kanske förstår mer av det underbara man själv är med om. Jag är faktiskt rätt stolt över min mage, över det liv som jag bär på varje dag. 

Magen syns inte bara nu, den börjar bli i vägen också. Jag spiller allt på den, och nu börjar det bli svårt att böja sig också 

Jag tänkte vara lite lat imorrse och bara tvätta håret istället för att duscha, men det gick inte. Att stå framåtböjd är tydligen inte något jag längre klarar av.  :) 

Vi tittade också på förlossningskliniken en stund när vi ändå tog det så lugnt, och vilken längtan det skapar! När jag var yngre vågade jag aldrig kolla på sånna program eftersom jag kanske skulle bli rädd för förlossningen, men så känns det inte nu. Det var underbart att få se alla små bebisar och veta att snart är det vår tur. 

Dagens stora fynd gjorde jag på second hand som jag trots allt orkade besöka en kort stund. Jag gillar verkligen Anna Wahlgren och den här boken är ju en klassiker att ha och läsa när man är förälder :)

Men nu så!

I förrgår hände något underbart som jag kände att jag är tvungen att berätta. Ni kanske inte alls är intresserade, men om inte annat är mamma hjärtat i mig liksom så stolt så jag måste skriva av mig.

Jag har ju känt liten röra sig ett tag nu, och även sett hur magen har rört sig, men så fort Erik ska titta så slutar liten tvärt att röra sig.

Men inte längre! Vi satt i soffan och tittade på tv häromdagen när liten började röra runt där inne som värsta akrobaten, och det var omöjligt för Erik att inte se.

Det skapar en helt ny typ av samhörighet och förväntan när vi plötsligt är två som kan se och känna hur vårt älskade barn lever där inne. 

Erik och jag har köpt vissa saker till liten som alltid kommer vara speciella eftersom det var våra första inköp, men gåvor kommer alltid vara speciella eftersom man kan knyta dom till någon person man känner.

Vi fick flera påsar kläder, bland annat kläder som Erik själv har haft när han var liten. Vad härligt! 

En spjälsäng hade dom lyckats frakta med sig också, så nu är sovfrågan helt löst då vi också fått låna en vagga av Erik's pappa som vi kan ha inne i sovrummet :)

Vi fick också det här fina setet med olika salvor och oljor. Det står redan uppställt i litens rum och jag längtar efter att få börja använda dom! 

När jag studerade till lärare lärde jag känna en underbart begåvad tjej som kan virka hur snyggt som helst. Jag hade följt allt fint hon gjort ett tag både via instagram och facebook när jag insåg hur roligt det skulle vara om inte hon gjorde något till Liten. Jag försöker så mycket det går att handla av människor i min närhet som utför hantverk på något sätt, dels för att det skapar mycket roligare minnen än bara sådant man köper i butik, men också för att det stärker deras vision och sånt tycker jag är viktigt. Om jag skulle satsa på allvar att försöka marknadsföra något av mina hantverk skulle det glädja mig oerhört om mina vänner ville hjälpa mig på traven att uppfylla min dröm.

 

Jag förstod att det skulle bli bra, och mycket riktigt kom lejonet hem med posten och total överaskade mig. Jag blev kär på en gång! Han var mycket sötare än man kunde tro :D Det passade verkligen jättebra också, för när jag fyllde år fick jag en kudde till barnrummet med ett stort lejon på i exakt samma färger. 

 

Såhär ser han ut!  Jag kan verkligen rekomendera er att kolla in hennes hemsida för att se mer av vad hon gör, och passa på att beställa något om ni också har något ni önskar er :) 

http://fashionedinfury.weebly.com/

 

 

Det här med träning och graviditet är ingen lätt sak direkt tycker jag.

Innan jag blev gravid tränade jag ganska mycket och det var verkligen något av det roligaste jag visste. Jag älskade känslan av att bli starkare och kunna lyfta mer än en del av grabbarna på gymmet, och jag såg verkligen positiva resultat. Jag blev starkare, men det började också synas på kroppen på mig hur mycket jag jobbade. Musklerna fick synliga konturer och jag fick en bra kondition. 

Så fort jag plussade, den 15 februari (förövrigt en dag jag aldrig kommer glömma), då försvann min lust att träna totalt. Det fanns bara inget intresse kvar länge, även om Erik gick och tränade regelbundet utan mig. 

Jag visste att jag inte fick lyfta tungt, speciellt inte de första 12 månaderna, och utan att lyfta tungt kändes träningen meningslös. Jag ville hellre tänka på liten , på vad vi skulle fixa hemma, på att vila och att klara mig igenom den mest riskabla tiden i början.

I vecka 8 började jag få ont i mina höfter och när vi senara kollade upp det visade det sig ju vara foglossning, det som jag just nu är sjukskriven för. Alla övningar där jag böjer på benen är uteslutna och jag får inte gå mer än 20 minuter, så då återstår i princip bara cykel. 

Och jag köper faktiskt inte ett gymkort bara för att gå och cykla. 

 

Det är egentligen inget stort problem för mig, men det känns som att det är ett stort problem om man inte tränar under tiden som man är gravid. Man ska fortsätta hålla sig i form hela tiden och vara mån om att inte gå upp för mycket i vikt under dessa 9 månader. Det är så mycket jag läst på olika forum att man ska undvika att jag snart inte vet vad man ska göra. Man ska undvika solen för man kan få pigmentfläckar som aldrig går bort (Vilket många aldrig skulle kunna utsätta sig för). Man ska undvika åderbrock för att dom gör ont, men också för att dom är fula och sitter kvar hela livet. Man ska undvika bristningar på magen. 

 

Jag kan ärligt säga att jag gått upp 8 kg redan under denna graviditet, och det är förmodligen mer nu för det var någon vecka sedan jag vägde mig. Jag kastar inte i mig godis och sötsaker men jag avstår inte heller, och när jag är hungrig äter jag. Det är så många gånger under mitt liv jag ändå avsått från mat pågrund av samhällets ideal och jag har känt att nu om någon gång måste dom släppa. Jag tror på något sätt att om kroppen hungrar, behöver både jag och barnet mat.

Grejjen är den, att trots att det från början inte gjorde något med träningen och viktuppgången, så gör det det på något sätt ändå. Vart jag än tittar i samhället är idealen annorlunda. Jag ser bloggar där folk tränat högravida, och där man redan 2 veckor efter födseln är smala igen. Jag ser folk som är så glada att dom kunnat ha sina vanliga kläder hela graviditeten och lyfter fram det som något fantastistk. 

Det är väl jättebra, på ett sätt. 

Men allt blir snett. 

Bilden av hur kvinnan ska se ut är redan sned. Jag har kämpat med den sedan jag var tonåring och man får kämpa varje dag. Kämpa mot bloggar, skyltdockor, modeller, mode, bilder på facebook, reklamer på tv...

 

Det är ett under att en kvinna kan bära ett barn i sin egen kropp. Alla får inte ens den möjligheten.Jag önskar ni alla kunde förstå det.

Sitter här i soffan insvept i en filt och känner mig helt slut. Det har varit ett par mycket roliga men också väldigt intensiva dagar på sistone och kroppen orkar inte riktigt tror jag. 

 

Eriks syster tog studenten i fredags så vi hade hans familj över under helgen och det var verklige jättetrevligt! Som mest var vi 7 pesoner som bodde i vår lägenhet, och utöver det en bebis. Jag älskar ju stora familjer så det glädjer mig när huset kan fyllas på det sättet. Dom hade med sig jättefina presenter som jag får visa vid ett senare tillfälle, plus kläder från att Erik var liten och en spjälsäng som vi ska få ha. Känns skönt att vissa saker verkligen faller på plats nu :)

 

Jag har även fått ett ganska så starkt nytt craving, som jag inte tror jag nämnt förut, nämnligen Apelsinjuice. På något sätt känns det ju ändå rätt nyttigt så jag fortsätter nog glatt dricka det. kan väl se märkigt ut när man dricker juice till det mesta, men det kan jag inte rå för :) 

 

På second handen köpte jag inte så mycket, men hittade ett skydd till spjälsängen för 15 kr så det köpte jag. Kändes som en bra investering :) 

Idag har jag och Erik verkligen haft en lugn och avslappnad dag tillsammans. Det är faktiskt inte helt vanligt eftersom han pluggar på dagarna, och även om vi är hemma tillsammans nu när jag är sjukskriven så är vi inte alltid ihop, om ni förstår vad jag menar. 

Men idag så tog vi en tur tillsammans med min bror och familj till en badplats och bara låg där och hade det mysigt i flera timmar. Det var jättetrevligt, och det var välbehövligt att få lite sol och värma på sig. Däremot ville min foglossning förstöra hela tiden, jag hade så ont hur jag än satt eller låg, så det gick knappt på slutet. Jag har nog överansträngt mig på sistone, men det känns verkligen som att det blivit värre de senaste dagarna. Nu kan det tillochmed nästan krampa ner i sidorna av låren och höfterna. 

 

När vi kom hem hade vi väl blivit lite inspirerade av all sommaraktivitet så vi tog oss till HM och inhandlade lite badkläder och shorts. Jag har ju redan badkläder men nu när man växer lite hela tiden (minst sagt) så behövs det något nytt. Det blev klassiskt blårandigt sjömanstema på det hela :) Vad tycker ni?

 

Pratade även lite med mitt gamla jobb idag. Visst saknar man dom! Mina elever har skolavslutning nu på torsdag och jag ska förska orka ta mig dit och få krama om dom lite innan dom går på sommarlov. 

 

Jag fyllde år förra veckan och hade min släkt på besök för tårta och kalas. Det var mycket trevligt, och jag uppskattar verkligen att alla kom och gjorde min dag så betydelsefull. 

 

En av de saker jag fick i present var "Estelles Bönbok". 

Det är en bok för barn med små böner och även sånger som man kan läsa eller sjunga för sitt barn, både när det är i magen eller när det är fött. 

 

Det finns en jättefin bön som jag tänkte skriva här, som jag föll för. Den heter "Bön inför ett nyfött barn".

Jag fyllde år förra veckan och hade min släkt på besök för tårta och kalas. Det var mycket trevligt, och jag uppskattar verkligen att alla kom och gjorde min dag så betydelsefull. 

 

En av de saker jag fick i present var "Estelles Bönbok". 

Det är en bok för barn med små böner och även sånger som man kan läsa eller sjunga för sitt barn, både när det är i magen eller när det är fött. 

 

Det finns en jättefin bön som jag tänkte skriva här, som jag föll för. Den heter "Bön inför ett nyfött barn".