Efter min förlossing kände jag ett ganska stort obehag kring vissa händerlser som ägde rum när vi var på bb, så därför bad jag om ännu ett samtal med Aurora såhär efteråt, för att få knyta ihop säcken lite och lufta mina tankar.

Jag tycker man ska kunna vara öppen med det, att det är jobbigt att föda barn och för mig iallafall finns det mycket oro involverat i det.

Oro kring barnet, kommer jag göra något fel så det blir skadat? 

Oro kring smärta, kommer jag klara av den?

Oro kring att inte bli sedd och hörd.

Det är helt naturligt, och som föräldrer finns oron alltid där. Och det måste den göra, för om man inte oroar sig för sitt barn, på vilken nivå ligger ens omsorg då?

Jag menar självklart inte att oro är bra och att man ska pusha på att oroa sig, men såklart är man rädd om de finaste man har.

 

Hursomhelst så hade jag samtalat igår och det gick jättebra, Det var så skönt att få gå igenom min journal från förlossingen tillsammans med en expert på området, och få en hel del förklarat för sig. VI kom fram till att orsaken till att det blev så jobbigt för mig som jag upplevde det, berodde på kommunikationsbrist och en brist på att förklara vad som hände mig. 

Till nästa gång ska jag själv ha läst igenom min journal några gånger och markerat vad jag tyckte funkade bra, och vad jag tyckte funkade dåligt. 

 

Kan bara tipsa om detta och säga att jag tyckte det var jätteskönt. Det är viktigt att få prata ut om saker, hur små eller stora dem än är :)

 

 

Så! Idag var det äntligen dags för mötet på Aurora som jag trodde var igår.

Nu är 2 av 3 sjukhusdagar denna vecka avklarade och det känns skönt :)

Samtalet gick bra, även om det såklart blev nästan mer oroligt direkt efteråt, men så blir det ju alltid när man sätter sig ner och samtalar om något som man är rädd för.

Erik och jag gick tillsammans och det ser jag som en självklarthet när man ska prata om förlossningen. 

Jag kan förstå om pappan jobbar eller är upptagen med sådant, men annars förstår jag inte dessa par där bara mamman går till Barnmorskan eller på aurora samtal om man nu behöver det.

För mig är det lika viktigt att Erik vet vad jag är rädd för, så att han kan ta hand om mig och Liten när vi väl ligger inne på förlossningen.

Vi fick en ny tid om någon vecka och lite i läxa att sätta oss hemma och planera hur vi som team vill att det ska flyta på, båda hemma och på sjukshuset. Hur vi tillsammans kan underlätta för varandra. 

 

Vi pratade lite smärtlindring och en del vet jag redan hur jag vill ha det med. Jag vill tillexempel ha båda lustgas och ryggbedövning. Jag vet att min smärttröskel är rätt så låg och att jag har en tendens att bli orolig när jag får ont, så därför vill jag ha den hjälp jag kan få.

Däremot vill jag inte ha akupunktur eller tillexempel bada. 

Hon föreslog även massage och det är väl okej, men jag är lite osäker på hur jag kommer reagera när jag har smärtan där. Jag är rätt så känslig för beröring, när jag städar tillexempel eller är stressad får inte folk komma och röra vid mig. Så hur massagen kan fungera när jag har ont återstår att se, jag hoppas det kan fungera :)

 

Jag skulle råda alla som ska få barn att boka in ett sånt här samtal. Vissa oroar sig såklart inte i samma grad som kanske jag hitills gjort, men att få ventilera om saker som ändå ligger där inne och gror är viktigt tror jag. Så vet både du själv och dom som ska hjälpa dig, hur du bäst blir hjälpt.

 

Nu ska jag alldeles snart gå och lägga mig, jag måste ju upp "tidigt" imorgon för föräldrekursen.... 

 

Gissa om min förvåning när det ringde en kvinna från förlossningen till mig IDAG! 

Det är inte direkt vad man tippar ska hända en söndag när man sitter på balkongen hos sin bror och äter glass. 

Det var däremot ett efterlängtat samtal och det handalde om min önskan att få komma till aurora och tala med dom om förlossningen. 

Jag fick en tid i slutet av Augusti och även om det är ett tag kvar känns det betryggande att veta att man har den bokad. 

Jag trro det är nödvändigt för mig, och jag hoppas att det kan hjälpa mig mycket. Jag är rätt orolig för förlossningen, men inte för smärtan eller något sådant. Jag förstår att det gör ondare än man kan föreställa sig, men det är ändå naturligt och det finns bra smärtlindring. 

Det jag mest oroar mig för är min egen kapacitet. Tänk om jag är för svag och det inte går bra, tänk om jag på något sätt är ansvarig för att något händer mitt barn. 

Jag vet logistk att det inte kommer bli så, men som sagt, att få all hjälp man kan och få en chans att samtala om det med människor som ser det dagligen tror jag är bra. 

 

Har ni någon erfarenhet av aurora?