20 kids and counting

På kanalen TLC går ett tvprogram som heter "19 kids and counting" och det är ett av de få program jag följer.

Det är faktiskt bara de och "familjen Annorlunda" jag följer regelbundet, och det säger väl kanske en del om mig :)

Jag beundrar den familjen enormt mycket, inte bara har dem fött och uppfostrat nu 20 barn, dem har också behållit sin tro, och verkar genuint må bra som familj.

 

Jag fick för ett tag sedan ett presentkort av min mamma på adlibris, så passade på att köpa en av deras böcker idag. 

 

 

 

Den heter " The duggars: 20 and counting! Raising one of Americas largest families - how they do it".

 

Jag kan faktiskt utan problem förstå dem som väljer dne livstilen, och jag kan erkänna att jag själv vill ha många barn.

Vad kan vara bättre?

Nu bara längtar jag efter att få den hem i brevlådan!

 

Har ni aldrig sett dem, så kolla in länken. Då får ni en försmak :)

 

 

Jag tror det är jätteviktigt att få de där lugna stunderna. SÅ man får ladda och faktiskt hinner reflektera över allt som sker och att man hinner prata med varandra.

sv: Det jag tycker är jobbigast med att min mormor och morfar gått bort är att de inte får träffa min dotter. Jag var ju som deras och jag vet att de hade älskat henne så mycket - det känns tufft ibland. Men precis som du säger - glädjas åt stunderna man hade istället för att vaa sorgsen över de man inte får!