Igår tog Erik en dag ledig från både jobb och skola, vilket var med än nödvändigt för vår lilla familj. Vi har haft alldeles för mycket att göra de senaste veckorna och vi behövde vilan alla 3.

Jag fick en välbehövlig sovmorgon under tiden som Erik tog Jonah med sig till affären och köpte frukost. 

Resten av dagen tog vi de mest lugnt och gjorde bara spontana saker.

Vi fick på loppis med mina föräldrar där vi fick tag på en wook pannan för 25 kr och söta tavlor till badrummen.

Det blev också en hel drös med byxor inhandlat till Jonah, och det tackar jag mamma för! 

Vi tog sedan en fika på janelings tillsammans med min bror och hans fruoch  lilla J också. :) jonah stod mest på bordet och suktade efter min semla, som han tyvärr inte fick smaka...

På kvällen vad Erik borta så innan vi som vanligt såg på familjen annorlunda var jag och Jonah solo här hemma.

Han har börjat drömma så mycket och det är riktigt jobbigt, för han vaknar upp med ett skrik och utan att riktigt vakna upp. Sen skriker han konstant tills han lyckats somna om helt igen.

Nu går det rätt bra, för jag har insett att han somnar bäst sittande i min Famn vid dessa tillfällen. Men det tog ett tag innan jag insåg det, och det var inte så roligt. Efter gråtattackerna blir vi sittandes såhär, och vem kan klaga på det myset egentligen?

I onsdags var Erik i kyrkan och jobbade, men jag har legat hemma i feber och med en jobbig förkylning de senaste dagarna så jag kunde inte följa med.

Det kändes verkligen tråkigt, men han kom hem med en underbar överraskning som helt gjorde min dag.

En sak som jag på ett sätt önskar jag hade fått testa var att ha en babyshower. Det är lite löjligt, ja, men rätt mysigt på samma gång. Det har iallafall inte blivit så, men plötsligt kommer det här hem till mig! 

En underbar vän och hennes mamma hade fixat det här hemma och tagit med till mig och Erik. Jag blev så rörd att jag faktist inte visste vad jag skulle säga. Visst är det underbart när vänner gör sånt? Sånt som man önskat men inte alls trodde var möjligt.

Jag är väldigt tacksam för alla vänner jag har här, önskar jag någon dag kan återgällda gesten :)

Vi pratade om det Erik och jag idag när vi var ute, hur tiden som är kvar delvis känns jättelång och delvis jättekort.

På ett sätt bara längtar jag efter att få hålla liten i mina armar, kramas och pussas och värma och ta hand om som en mamma ska göra. 

Och på ett sätt förstår jag redan nu att jag kommer sakna att vara gravid. Jag kommer sakna sparkarna, väntan, förväntan och den där stoltheten man kan känna när man är ute på stan och vet att alla ser att man bär på ett barn. Alla ser att man har ett mirakel inom sig.

Trots det så är glädjen över att snart få ha liten här större. Och nu är det bara 100 dagar kvar! 

Idag har det hänt saker ända sedan jag vaknade. Eller ja, inte riktigt., för den tiden jag låg vaken mellan halv 6 och 7 hände inte mycket alls mer än att jag tänkte mer på den konstiga drömmen jag haft. Jo, gravidrömmarna har örjat komma. Det har vart några nätter nu...

 

Men hur som helst så var det både mors dag, min födelsedag samt avslutning för söndagsskolan som jag har varit med och hjälpt till i så det var verkligen full upp. 

Erik väckte mig på morgonen med en underbar pannkakstårta (Han vet att jag inte gillar vanliga tårtor så jag hade fått önska det <3 ) och en jättefin stor förstoring på ett av våra bröllopskort. 

Jag spenderade resten av förmiddagen i kyrkan där vi hade avslutning för söndagsskolan. Det var jättemysigt, vi lekte och min bror talade om hur man kan berätta om Jesus och barn fick sjunga en massa sånger. Vi åt korv efteråt och jag märkte hur min mage och jag smällde i oss en hel del. 

 

Sen blev det fest hemma hos mig och jag kan inte säga hur jag glad jag blev i ord av att dom som kom var så glada och gav mig sin tid. Erik hade ägnat hela sin morgon åt att baka och fixa till mina tårtor och det värmer mitt hjärta när jag ser honom hålla på. Han förgyllde verkligen min dag och jag hoppas han förstår det. Ibland (rätt ofta) snurrir min nojjor och speciellt nu när jag är gravid, och ibland blir jag orolig att något skulle hända och att han skulle försvinna. Då skulle verkligen mitt liv bli så mycket tommare. 

 

Jag fick massor av fina saker och jag tänker inte nämna något nu, för då glömmer jag säkert något annat. Men jag fick en hel del gravidkläder och det tackar jag verkligen för! Det behövdes :D 

Jag har också sett hur vänner och familj hjälpt till att samla in pengar till min insamling på http://insamling.pmu.se/campaign/johanna23 och jag är tacksam för alla de 1450 kr  som jag sett kommit in ännu. Dom kommer hjälpa många människor som behöver det :)

 

Jag vill bara säga tack för en underbar dag. Kram! / Johanna 

 

Idag gick jag in i vecka 6. Det känns spännande, jag kan ärligt säga att jag vaknade med en förväntan och längtan. 6 veckor är inte superlång tid, men ändå har det hänt så mycket med liten.

Han har utvecklats så mycket redan. Alla anglag är där. Hans utseende. Hans intressen. Hans styrkor. Det känns för varje dag som går som ett framsteg - ert steg längre på resan. En mil till mot målet liksom. Jag längtar så mycket! 

Inatt har jag förövrigt drömt massor igen. Jag har gjort det varenda kväll i en veckas tid, intensiva rätt knäppa drömmar som gör att nätterna känns som en hel dag dom också. Rätt spännande på ett sätt. Rätt uttröttande på ett annat :p

Jag kan väl inte säga att jag direkt har någon speciell craving än, för tillfället är jag rätt förvirrad när det gäller mat. Jag vill äta allt och liksom inget på samma gång. 

Men....sen har vi kiwis.

hur kan man inte älska kiwis?

Dom är söta och lite sura på samma gång, mjuka, saftiga...och dom lindrar illamåendet. 

Inatt hade jag den bästa drömmen (och ni som känner mig vet att mitt drömliv även i vanliga fall är rätt underbart) om just kiwis (första gången jag drömt om dom faktiskt). 

Jag hade bara en kiwi i fruktskålen när jag gick och la mig igår, men min man hade varit och handlat kiwis åt mig och hela drömmen var bara en enda inzoomad bild på en fruktskål med massor av kiwis i. 

Jag vaknade och nästan hoppade upp ur sängen.

Det fanns bara en kiwi kvar i fruktskålen.

och ja, nu är den borta också.

 

cravings nr 1 antar jag: Kiwis.

 

sy

 

( Eftersom jag hann äta upp den sista kiwin innan jag kom på att jag ville ha ett kort på bloggen, så får jag låna det här kortet från http://www.healthyfoodstar.com/ )