Mina mostrar och min faster kunde inte komma tyvärr, men annars var nästan hela familjen på plats och vi hade fullt hus hos hela helgen.

Efter själva mötet hade mamma bakat tårtor som vi bjöd hela kyrkan på, och sen hade vi ett litet fika för bara familjen med tema superhjältar. 

Vi bjöd på varmkorv, pizzabullar och popcorn samt hulk punch och supersaft.

Jonah fick massa fina presenter, och vi är så tacksamma!

Nu sitter jag med en sovande Jonah i famnen och väntar in Erik som borde vara hemma närsomhelst. 

Dagen har varit rätt så fullspäckad men samtidigt lugn på något sätt.

Startade dagen genom att efter frukost ta oss ut alla 3 och införskaffa lite nya kläder till mamman. Det behövs ju minst sagt efter både graviditet och förlossning. Det blev ett par nya jeans och en topp, men jag hade nog velat handla mer om inte allt mode var så...kort? Korta Tröjor är tydligen det man ska ha nu. Ja inte jag iallafall.

Efter det hade vi besök av min svägerska M och Jonahs kusiner S och J. Supermysigt! Dem har varit sjuka så har inte kunnat träffa dem på ett tag. 

På kvällen tog vi oss till kyrkan och gick på bibelstudium tillsammans med morfar. 

Det var härligt! Dem berättade om en kvinna som blivit helad på gårdagens möte, och hur underbart är inte det? 

Nu ska vi nog båda sova tror jag. godnatt! 

 

Helgen är ofta en tid för att sova ut och ta det lugnt. 

Igår tog vi visserligen lugnt, men jonah var ledsen och lite smågfebrig.

Idag startade dagen halv 6 och följdes åt av tvättid 7.

Vid 10 stod vi färdiga i kyrkan, Erik skulle ha söndagsskolan och jag skulle hjälpa till i omsorgsgruppen.

Efter Gudtjänsten blir det disk och städ i kyrkan, innan vi snabbt slänger i oss någon cheese burgare för att vid 3 repa inför nästa Gudtjänst som är vid 4. 

Efter mötet kommer sedan Eriks mamma hem till oss så då gäller de att ladda om batterierna. 

Under tiden ska de bytas blöjor, matas, ge kärlek och se Jonah.

Livet som småbarnsförälder.

Jag älskar det. 

Igår var det premiär för Jonah i kyrkan, och att döma av hans harmoniska sömn genom hela Gudtjänsten tror jag han trivdes bra. Vi var ju tvugna att gå när pappa Erik skulle predika och dessutom ville stolta mamman få visa upp sin skatt.

Det var en underlig och härlig känsla att sitta där i bänken som en "vagnmamma". 

Jag kände mig stolt när jag satt där och rullade vagnen med foten under tiden som mötet pågick runtomkring mig. 

Fortfarande svårt att förstå att det är mitt nya liv nu :)

 

I onsdags var Erik i kyrkan och jobbade, men jag har legat hemma i feber och med en jobbig förkylning de senaste dagarna så jag kunde inte följa med.

Det kändes verkligen tråkigt, men han kom hem med en underbar överraskning som helt gjorde min dag.

En sak som jag på ett sätt önskar jag hade fått testa var att ha en babyshower. Det är lite löjligt, ja, men rätt mysigt på samma gång. Det har iallafall inte blivit så, men plötsligt kommer det här hem till mig! 

En underbar vän och hennes mamma hade fixat det här hemma och tagit med till mig och Erik. Jag blev så rörd att jag faktist inte visste vad jag skulle säga. Visst är det underbart när vänner gör sånt? Sånt som man önskat men inte alls trodde var möjligt.

Jag är väldigt tacksam för alla vänner jag har här, önskar jag någon dag kan återgällda gesten :)

Igår hade jag hand om Söndagsskolan i kyrkan. Det brukar vara varannan vecka, men nu är det lite mer frektvent i början av hösten för att jag sedan ska kunna ta det lite lugnare under oktober, av vissa uppenbara skäl.

Jag tycker om att ha söndagsskolan, och det är inte bara själva mötet jag gillar. Att gå upp tidigt, sätta sig med en kopp te och planera vad vi ska med barnen är oerhört mysigt tycker jag.

Igår pratade vi om att alla hörde ihop, och att vi skulle tänka inte bara på vårt eget bästa utan även på andras.

Barnen var lika fantastiska som vanligt och jag går alltid från kyrkan med ett leende på läpparna när jag har haft söndagsskolan. Jag hade ett barn som precis lärt sig skrika, ett som precis lärt sig slå händerna mot bordet och skapa fin musik, en rymling och ett barn som ville förtydliga för mig att det kommer göra ont när min bebis kommer.  

Många kanske avskräcks, men jag bara älskar det. :) 

 

Jag är verkligen tacksam för all hjälp jag får av kunniga människor när det handlar om det här. Jag har arbetat med barn mycket, både hemma och underm in arbetstid, men det är fortfarande mycket jag har kvar att lära och även jag lär mig varje söndag mer och mer om hur jag kan bemöta barnen.

I lördags kväll satt min mamma hemma hos mig och hjälpte mig med tankar på söndagsskolan när jag fastnat, och det är även av henna vi har fått låna det underbara materialet "himmelrik" vi använder just nu,

Stort tack mamma. 

 

Min pappa sa till mig i veckan att han tyckte jag och Erik hade lite väl mycket för oss kanske i dessa tider, och att vi borde varva ner lite och kanske inte säga ja till allt när vi inte vet riktigt hur lång tid det är kvar innan Liten vill komma hem till oss.

Just då hade han rätt, vi har haft en vecka med massor av möten och uppgifter och vi borde nog sagt nej till en del.

I vanliga fall brukar veckorna däremot inte vara så fyllda med aktiviteter, utan rätt så lugna.

Det är faktiskt helgerna som konstigt  nog är mest intensiva för oss, och så har det varit även den här helgen

Igår var Erik iväg med kyrkan på planeringsdag hela förmiddagen och under tiden passade jag på att städa upp det sista i barnrummet (passade bra eftersom Erik bett mig ta det lugnt innan han åkte) och sedan umgicks jag med min familj. Vi tog en tur på stan där jag bland annat inhandlade julklapp nr 2 för i år. Sedan tog vi oss till "nyckelpigeparken" som min brorson så sött uttrycker det, och lekta och fikade. Jag älskar att umgås med min familj, och det är verkligen speciellt att få umgås med lilla S som man fått följa sedan han föddes. Det är ofattbart hur han har vuxit, och att föra ett samtal med honom är en ren fröjd. Men oj vad svårt det kommer bli att se honom växa upp!

Så har jag i och för sig känt med alla mina syskonbarn, och jag förstår att det kommer bli ännu värre med mina egna barn så det gäller väl att vänja sig antar jag.

 

Här är en bild från parkbesöket på min pappa och lilla Judith. sötnosar :)

 

På kvälle hade vi möte i vår kyrka med Tommy Dahlman så det gick vi på, Erik skulle dessutom spela. Det var mycket bra måste jag säga, intressant att våga tala om sorg och smärta och det är verkligen något vi borde göra oftare. Han är en intressant person, och vill ni läsa något av honom rekomenderar jag er att kolla in hans blogg: http://blogg.varldenidag.se/dahlman/

 

Idag så har vi haft möte i kyrkan igen, som vi alltid har på söndagar. Jag och Erik hade båda två söndagsskolan, så vi gick upp tidigt och förebredda oss. Han hade den äldre gruppen och jag hade den yngre. Det känns spännande att få starta det arbetet den här terminen, dels för att vi just valt att dela på oss. Jag hade ingen aning om ifall det skulle komma några till den äldre gruppen eftersom den inte funits förut, men totalt var vi 13 barno ch majoriteten höll till i den äldre gruppen. Superspännande! Och roligt var det också :)

 

Efter Gudtjänsten följde vår vän Pierre med oss hem och vi såg på lite Chuck och Doctor Who och åt middag ihop.
Middagen var typisk latmat idag, det blev färdiga Rösti som vi åt tillsammans med stekta hamburgare. Inte direkt klassisk söndagssmat, men kanske klassisk Lindbergs mat istället.

 

Nu ligger jag i soffan och ser på valvakan och har lite ont i magen. Erik ska ta cykeln ut och köpa choklad till mig och torrfoder till Simba, och allt är rätt så underbart ändå.