...Har varit dagens lärdom för Jonah.

Han har mått mycket bättre idag än dagarna innan men man har ändå märkt att han inte helt varit sig själv, och stundtals har han haft lite låg feber. 

Han har sovit två gånger riktigt ordentligt på dagen, vilket han annars inte alltid gör tillexempel.

Men tur var väl det, för det var inte lätt för honom att somna om igår efter att vaknat upp och skrikit som han gjorde.

Tillslut somnade han i vår säng och lyckades sova gott hela natten. 

När han varit vaken idag har vi iallafall övat oss på att gripa efter saker.

Han fick en så fin leksak igår av sin mormor eftersom han var sjuk, och den gillade han verkligen.

Idag har han för första gången suttit själv med en leksak, hållt i den och medveten flyttat runt den.

Utveckligen går så fort nu så Jag har svårt att hänga med riktigt!

Nu ska vi snart sova här hemma, så fort Jonah somnat hos pappa Erik. Just nu kollar dem på gitarrvideor på youtube så det kanske tar ett tag...

Tiden går så fort, och idag firar vi redan Jonahs 3 månaders dag. 

Tyvärr är det inte en så rolig dag för honom, inte så rolig som en mamma önskar för sina barn.

Han har som jag skrev förut varit ledsen i flera dagar och det har nog berott på de två tänder som kommit fram, och även imorrse grät han konstant.

Skulle ge honom alvedon för att lindra smärtan och passade då på att tempa honom när jag ändå höll på.

Mycket riktigt hade han feber och den har bara stigit under dagen, så nu är han nästan uppe i 39 grader. :(

Han är så varm, och allt han vill är att vara nära. Han har dessutom spytt två gånger,, alltså spytt tok mycket varje gång, så jag tycker inte det hela känns så kul alls.

Nu ligger vi här och kramas och jag försöker överföra lite kraft till de bästa jag har. <3

Jag har känt i flera dagar att det är något på gång med Jonah.

Han har varit ovanligt ledsen, dreglat En massa och stoppat allt han kunnat i munnen. 

Jag har sagt till en del jag känner att "det måste vara tänderna som är på gång", men självklart tycker många att det är för tidigt för det. 

Och visst är det tidigt, han blur 3 månader imorgon. Men som mamma vet man när något är knasigt, och det här var solklart tänderna tyckte jag. 

Och mycket riktigt, igår när vi vaknade här hemma fanns dem plötsligt där.

De två allra första tänderna.

Han är piggare nu men visst märker Jag att det är jobbigt för honom. 

Vi har fiffiga bitringar men dem är han inte mycket för, det ska vara sina egna eller någon annans fingrar istället. 

När han väl somnar är han helt utslagen stackarn. 

Men oj vad spännande det är.

De första tänderna gjorde honom plötsligt så mycket större.

Vart tar tiden vägen egentligen?!

Pampers har gjort ett oerhört bra initativ som heter "barnvagnspromenader". 

Det är en podd på ca 50 minuter som behandlar alla möjliga frågor kring barn, familjeliv och uppfostran.

Jag fick tipset av en god vän till mig och jag lyssnade på min podd igår - och blev helt fast. 

Det passar mig och Jonah perfekt, då han mår bra av att sova ute i barnvagnen och jag mår bra av att få röra på mig. 

 

Mamma hade gjort kättfärslimpa och bakat rulltårta, så det blev verkligen helgmat för oss. 

Jonahs favoritsyssla där var att kolla sig Själv i spegeln. Det var det enda som hjälpte när han var riktigt ledsen. 

För övrigt tog han en tupplur med morfar och lekte med mormors ansikte och glasögon. Han satt också ett tag i deras barnstol och det är helt oroligt hur stark han har blivit! Snart kan han sitta där mycket längre stunder :)

Jag fick också lite kvalitetstid med mamma, vilket alltid numera får mig att tänka.

Hur ska jag kunna vara som min mamma varit mot jonah?

Hur ska jag kunna trösta, ge råd, lyssna och visa kärlek som gjort mot mig.

Hur ska jag kunna ha det tålamodet, den givmildheten och den förståelsen som hon haft mot mig? 

Jag antar att det är en livslång resa. 

Det är inte helt lätt att veta vad Jonah tycker om att bada än, och i rättvisans namn har vi inte gett det många försök heller. Vi har badat lite hemma, och sen hade jag turen att få tillbringa en förmiddag med min svägerska och en vän till mig på badhuset med Jonah och deras barn. 

Men jag är rätt så säker på att han gillar vatten, för han är lugn som bara den såfort man är i vattnet med honom. Till och med på badhuset höll han sig glad hela tiden, även fast mamma tog med honom ut på det djupa och lite kallare vattnet.

Och för att inte tala om när jag diskar, han kan hänga  selen på min mage hur länge som helst och höra och se vattnet rinna från kranen. Det bådat gott för framtiden!

 

Det allra bästa med badet är ändå att få se honom så harmonisk, och underbart söt. Ända sedan de första badet har hans hår stått rakt upp i värsta tintin frisyren och nu kan vi inte få ner det igen. 

Jag älskart :) Jag och Erik ska nog ta och investera i ett klippkort på badhuset så vi kan ta med honom dit ofta, och tills dess ska vi bada honom hemma så ofta han vill. :)

 

Här är lite kort från hans första bad. Magiska lockar.

 

Nu har den här bloggen legat nere ett tag, delvis pågrund av att jag bloggat som en tok på min julblogg under julsäsongen, och dels för att det nya livet hemma med bebis har tagit både tid och energi från att blogga.

Ny är det iallafall dags att starta igen, och jag ser verkligen fram emot det. 

 

Livet hemma med Jonah är svårt att förklara på annat sätt än underbart.

Det har varit långa nätter med sömnbrist, gråtattacker som nästan slitit hjärtat ur kroppen på mig och tvättberg i sovrummet, och mitt i allt det har kärleken till denna underbara lilla kille bara vuxit sig starkare och starkare. 

Just nu sover han i soffan bredvid mig, och även om det ger mig en chans att sitta här och skriva mitt efterlängtade blogginlägg så längtar en del i mig redan tills han vaknar igen och jag kan gosa med honom.