Igår var vi ute rätt mycket jag och jonah, och bland annat var vi i en lekpark tillsammans med min bror och hans 2 barn.

Jonah är fortfarande för liten för de mesta i en lekpark, men vi tog modet till oss och testade gungan och det var en riktig hit :)

Han skrattade och satt nöjt kvar ändå tills vi fick överlåta gungan till någon annan. 

Kalaset var supermysigt och många från familjen var med, vilket alltid gör det hela ännu trevligare :) tack för gott fika och en trevlig stund, och grattis igen Judith!

Idag har det hänt mycket hemma i de lindbergska hushållet. 

Jag har länge funderat på att besöka något som kallas för "barnens kyrka" i kloster kyrka här i Eskilstuna, men det har aldrig blivit av.

Idag tog vi iallafall tag i saken och gick dit tillsammans med en vän jag lärde känna på föräldrautbildningen. 

Och det var jätteroligt! 

Det var massor av musik, dans, ramsor och även ljuständning och en kort tanke om Gud för barnen. 

Vi kommer absolut gå dit igen! Det var massa folk där och barn i alla åldrar. Nästa gång ska jag stanna på fikat efteråt :) 

Efter det äventyret tog vi en snabb fika hos mormor och morfar och sen följde jag och jonah med min bror och hans barn till stadsmuseets barnavdelning.

Vi lekte där ett tag och sen bjöd han mig på fika. (Och jonah fick frukt) 

Ikväll har vi lagat pizza och städat fint inför helgen, och snart ska vi se på lets dance.

Vad gör ni en fredagskväll?

Idag blir inte mycket gjort här hemma, men man får bara acceptera att vissa dagar är så. 

Jonah sover oroligt med feber från vaccinet och vill att jag ska buffa honom mest hela tiden så han får sova i lugn och ro.

Nu har vi ju bara ett barn hemma, så jag har tid känner jag. Tid att släppa städning och disk och hålla om honom så han får sova i lugn och ro och må lite bättre.

Tänkte passa på att visa den snygga tavlan Erik och jag gjorde klart igår. Nu ska den bara upp på väggen :) 

Jonah har fått hög feber av vaccinet och mår allmänt dåligt, så han ligger och sover i soffan nu. Hoppas han kan sova bort det mesta av febern nu.

Vi är rädda om de älskar.

Som sig bör. 

Det kanske är en konstig rubrik på blogginlägget för självklart är jag, och alla mammor, det ibland, men ni kommer snart få veta vad det handlar om.

Jag och Erik var ute igår, behöver inte nämna var just nu, och på fikat efteråt satt vi tillsammans med lite olika människor och samtalade om allt mellan himmel och jord. 

Jonah var självklart med i barnstolen, smakade lite ost emellanåt (som han verkade tycka var helt okej) och stal som sig bör allas uppmärksamhet.

Plötsligt blir hans nacke lite trött och han bonkar huvudet i de hårda bordet. Inte mycket, men tillräckligt för att han ska börja gråta och bli ledsen. I ett desperat försökt att kramas fast det är en massa fika ivägen lyckas han bonka i huvudet en gång till, och mer ledsen blir han.

Smällen i sig var inte så farlig, men självklart plockar vi upp honom. Erik avleder gråten genom att leka med hans favoritleksak och jag ger honom en majskrok.

Han är glad igen.

Men hela tiden är jag lite disträ för runt omkring bordet utspelar sig ett samtal jag inte riktigt kan hålla med om.

Dom talar om hur tidigt barn lär sig hur de ska göra för att tröstas typ. Att barn tidigt förstår att lite gråt hjälper om man vill upp ur stolen och spelar på det.

Det, och sen det där vuxna skrattet på det gör mig galen.

 

Om min son gråter, oavsett om det är för att han vill ha något, eller för att det gör ont, så ska hans mamma aldrig vara längre bort än att hon kan krama om honom.

Han kommer inte alltid få det han vill, men jag kommer alltid erbjuda det jag har i kärlek till honom.

Tårar ska tröstas och pussas bort, hur kan man annars lära sig vad omsorg är? 

Om jag låter honom sitta kvar i stolen och gråta, hur ska han nånsin kunna lära sig hur det känns att få hjälp när han behöver det? Och hur det känns att vilja ge hjälp?

 

Många tycker jag är lite naiv när det kommer till barn, men jag tror inte som många andra att hela deras vardag typ går ut på att hitta olika sätt att spela på vuxna.

Barn lever, slår sig, skrattar, glömmer, ljuger ibland, själ kakor i smyg, kramas, kryper, springer för fort in i saker, skriker, pratar, berättar och försöker ofta få all tid med vuxna dem kan.

Precis som vi vuxna.

För i ärligheten namn vet ju vi också exakt hur vi ska spela på varandra för att få det vi vill ha. Helt ärligt, så säger ju inte jag till Erik att jag slog i foten för att han ska veta det, utan för att han ska säga att det var synd om mig.

 

Så jag tycker vi ska sluta prata ner barn beteende, som är helt mänskligt, och bara krama dem.

 

 

Igår tog jag och jonah en tur ut på stan i de fina vårvädret. Jag fick en jättefin vårjacka av min mamma i tidig födelsedags present och vi tog en kort men mysig fika på stan under hennes lunch. 

Efter det kollade vi in lite second hand butiker som vi brukar gå till, och de här badleksakerna köpte jag för 10 kr på röda korset. 

Påsen har Visat sig vara fantastiskt rolig så vi har ännu inte öppnat den. 

Så det blir dagens tips på leksak om ni behöver det - slå in vad som helst i en plastpåse. :)