Vi tittade också på förlossningskliniken en stund när vi ändå tog det så lugnt, och vilken längtan det skapar! När jag var yngre vågade jag aldrig kolla på sånna program eftersom jag kanske skulle bli rädd för förlossningen, men så känns det inte nu. Det var underbart att få se alla små bebisar och veta att snart är det vår tur. 

Dagens stora fynd gjorde jag på second hand som jag trots allt orkade besöka en kort stund. Jag gillar verkligen Anna Wahlgren och den här boken är ju en klassiker att ha och läsa när man är förälder :)

Men nu har det blivit annorlunda. Det startade för någon vecka sedan av att jag vaknade varje natt och var tvungen att gå på toaletten (och äta lite....)

Men nu vaknar jag och kan verkligen inte somna om. Mitt i natten, runt 3, vaknar jag och mår illa. Och då menar jag jätteila. Bäckenet gör ont och ofta tar det tid innan jag kan somna om för jag måste byta ställningar hela tiden med benen. Skönast är att sova på ryggen men då mår jag oftast mer illa, vilket jag hör att man kan göra.

Jaja. Någon som varit med om liknande? Kanske har något bra tips på vad man kan göra?

Solen skiner idag, det känns nästan som om våren är på väg och glädjen vill liksom sprattla till i hela kroppen. Ska snart ta mig ut i solen, gå till badhuset med familjen och njuta av det lediga sportlovet, men just nu vet jag inte hur jag ska orka.

Åt nyss lite lunch, även om illamåendet ligger över mig som ett varmt täcke (oftast brukar jag älska varma täcken men inte just nu), och just nu sulle jag faktikt vilja ta med mig min påse med sura godisar och lägga mig i sängen och sova lite. 

Eller ja, sova lite kanske är en underdrift egentligen. Sova mycket, är bättre.

Har läst på flera forum att det är helt normalt, att man ska vara såhär trött och att väldigt många är det, men jag kan inte få ihop det. 

Hur kan jag, som har en Liten inom mig sedan bara typ 5 veckor, redan känna mig för trött för att orka vara vaken?