När det gäller mat är Erik och jag rätt så invanda i hur vi brukar handla nu. 

Man kan ju såklart lägga upp mathandlingen på olika sätt, men för oss har storhandling en gång i månaden i månaden fungerat bäst.

Vi handlar oftast på willys för att det är billigt och de har ett bra utbud. 

Min mamma brukar alltid säga att man känner sig så rik när man har storhandlat och de håller jag med om. 

Nu återstår bara att skriva en matlista  för månaden som kommer. 

Igår tog Erik en dag ledig från både jobb och skola, vilket var med än nödvändigt för vår lilla familj. Vi har haft alldeles för mycket att göra de senaste veckorna och vi behövde vilan alla 3.

Jag fick en välbehövlig sovmorgon under tiden som Erik tog Jonah med sig till affären och köpte frukost. 

Resten av dagen tog vi de mest lugnt och gjorde bara spontana saker.

Vi fick på loppis med mina föräldrar där vi fick tag på en wook pannan för 25 kr och söta tavlor till badrummen.

Det blev också en hel drös med byxor inhandlat till Jonah, och det tackar jag mamma för! 

Vi tog sedan en fika på janelings tillsammans med min bror och hans fruoch  lilla J också. :) jonah stod mest på bordet och suktade efter min semla, som han tyvärr inte fick smaka...

På kvällen vad Erik borta så innan vi som vanligt såg på familjen annorlunda var jag och Jonah solo här hemma.

Han har börjat drömma så mycket och det är riktigt jobbigt, för han vaknar upp med ett skrik och utan att riktigt vakna upp. Sen skriker han konstant tills han lyckats somna om helt igen.

Nu går det rätt bra, för jag har insett att han somnar bäst sittande i min Famn vid dessa tillfällen. Men det tog ett tag innan jag insåg det, och det var inte så roligt. Efter gråtattackerna blir vi sittandes såhär, och vem kan klaga på det myset egentligen?

Helgen är ofta en tid för att sova ut och ta det lugnt. 

Igår tog vi visserligen lugnt, men jonah var ledsen och lite smågfebrig.

Idag startade dagen halv 6 och följdes åt av tvättid 7.

Vid 10 stod vi färdiga i kyrkan, Erik skulle ha söndagsskolan och jag skulle hjälpa till i omsorgsgruppen.

Efter Gudtjänsten blir det disk och städ i kyrkan, innan vi snabbt slänger i oss någon cheese burgare för att vid 3 repa inför nästa Gudtjänst som är vid 4. 

Efter mötet kommer sedan Eriks mamma hem till oss så då gäller de att ladda om batterierna. 

Under tiden ska de bytas blöjor, matas, ge kärlek och se Jonah.

Livet som småbarnsförälder.

Jag älskar det. 

I onsdags var jag för första gången på den föräldragrupp som BVC bjuder in till, och som innefattar alla de barn och föräldrar som har samma BVC som vi och som är födda i Oktober. 

Varken jag eller Erik har haft möjlighet att gå förrän nu, vilket var synd eftersom vi verkligen tycker om vår BVC sköterska Helen och trivs bra där.

Den här gången pratade vi om säkerthet i hemmet och det väckte många nyttiga tankar till liv hos mig. Det finns en hel lista med saker vi måste fixa här hemma, och köpa in också för den delen.

Men vi har tack och lov lite tid på oss ialalfall :) 

 

Däremot blev jag lite förvånad när de helt ut ur de blå frågade mig om jag ville använda sista grupptillfället för att prata med dem om tygblöjor.

JÄTTEROLIGT!

Men vad ska jag säga? Jag som själv är rätt ny på det här!

 

Har ni något bra förslag, ni som använt eller använder tygblöjor? Och vad skulle ni vilja veta, ni som inte använder det?

 

Kram / J 

Om ni tror att man kan köpa och plantera en snuttefilt hos sitt barn, så tror ni fel.

Det spelar ingen roll hur många söta nallar som ligger i hans säng, det här är hans val.

En extremt färgglad sjal från kodac, som han charmade från sin mormor. 

Så var det äntligen dags att ta första vaccinationen för Jonah. 

Jag skriver äntligen för jag bara velat få det överstökat helt enkelt. Jag vet att många föräldrar valt att inte vaccinera sina barn men jag och Erik är så för dem här vaccinen man jan bli. Kam vi hjälpa jonah att slippa några sjukdomar i livet gör vi så klart det!

Det var en jobbig upplevelse för oss alla, men det gick rätt bra ändå.

Han fick två sprutor, och den första var de inga problem med förutom att det gjorde lite ont såklart. 

Den andra sprutan gjorde mycket mer ont och det skar riktigt mycket i både mitt och Eriks hjärta när han fick den. 

Som jag redan var lite beredd på fickhan  feber på kvällen och den höll i sig ett dygn ungefär. 

Dem gjorde en vanlig kontroll också och allt såg bra ut! 

Vilt: 7120 gram

Längd: 67,2 cm

Huvudomfång: 43 cm 

Efter min förlossing kände jag ett ganska stort obehag kring vissa händerlser som ägde rum när vi var på bb, så därför bad jag om ännu ett samtal med Aurora såhär efteråt, för att få knyta ihop säcken lite och lufta mina tankar.

Jag tycker man ska kunna vara öppen med det, att det är jobbigt att föda barn och för mig iallafall finns det mycket oro involverat i det.

Oro kring barnet, kommer jag göra något fel så det blir skadat? 

Oro kring smärta, kommer jag klara av den?

Oro kring att inte bli sedd och hörd.

Det är helt naturligt, och som föräldrer finns oron alltid där. Och det måste den göra, för om man inte oroar sig för sitt barn, på vilken nivå ligger ens omsorg då?

Jag menar självklart inte att oro är bra och att man ska pusha på att oroa sig, men såklart är man rädd om de finaste man har.

 

Hursomhelst så hade jag samtalat igår och det gick jättebra, Det var så skönt att få gå igenom min journal från förlossingen tillsammans med en expert på området, och få en hel del förklarat för sig. VI kom fram till att orsaken till att det blev så jobbigt för mig som jag upplevde det, berodde på kommunikationsbrist och en brist på att förklara vad som hände mig. 

Till nästa gång ska jag själv ha läst igenom min journal några gånger och markerat vad jag tyckte funkade bra, och vad jag tyckte funkade dåligt. 

 

Kan bara tipsa om detta och säga att jag tyckte det var jätteskönt. Det är viktigt att få prata ut om saker, hur små eller stora dem än är :)

 

 

Igår gick jag och Jonah ut på stan gör att äntligen träffa en efterlängtad vän till mig.

Smarta mamman tänkte klämma in en liten promenad innan men då Jonah mest ville skrika i vagnen gick vi snabbt hem till morfar istället som bjöd på kaffe och en mysig pratstund. 

Det var jättemysigt att få träffa en vän på stan och bara få prata lite ( och äta goda bullar) och jag ser fram emot nästa gång. 

Jonah behöver nog träna lite mer på sina fikafärdigheter då han blev superuttråkad och drog hem mamma alldeles för tidigt, men det ska vi nog lyckas ordna. Tids nog kommer han också få inse hur underbart gott det är med bullar! 

(Och där förstod ni nog direkt att jag inte kommer köra sockerfri kost till mina barn, och inte välja ett dagis som gör det heller. Vem vill ha ett liv utan fika ibland? :)

Får Jonah välja aktivitet blir det mer sånt här för tillfället :) 

Den här helgen har jag och Erik verkligen haft det fullt upp.

Erik jobbade hela lördagen med ett gig han hade på en 50 års fest, och igår hade vi två möten i kyrkan där vi var aktiva båda gångerna.

Eller Erik var väl mest aktiv i ärlighetens namn, jag och Jonah knallade mest runt och hälsade på folk. 

Mitt emellan dessa två möten klämde vi iallafall in en lunch på stan och en liten promenad i solskenet, och det betydde så mycket att hinna med det.

Vi är en rätt så "fullspäckad" familj, i den bemärkelsen att det alltid händer en massa saker hos oss,eller för oss.

Och vi gillar att leva så, absolut. Men som med allt annat behöver man en paus ibland och få andas ut lite.

Framför allt behöver man en paus där man kan få ta hand om varandra lite extra.

 

Därför har vi nu bestämt oss för att ha en "date night" i veckan.

På den kvällen ska vi inte boka upp oss om vi inte måste. Vi ska inte bjuda hem någon. Vi ska inte jobba eller stressa, utan vi ska vara tillsammans. Bara vi två. (och Jonah då, men när han blir stor nog blir det barnvakt för honom då)

Det kan låta löjligt men jag tror det är viktigt, och at det kan vara nyckeln till att orka hålla ihop och hålla kärleken vid liv. 

"Date night" låter kanske ambitiöst men det är det inte. En sån kväll kan rymma allt från middag på stan, bio, film på datorn i sängen, en promenad, en tur med bilen....Ja vad som. 

Men bara vi är tillsammans. 

 

Så Erik. Jag älskar dig. 

 Ser fram emot på tisdag! 

 

På kanalen TLC går ett tvprogram som heter "19 kids and counting" och det är ett av de få program jag följer.

Det är faktiskt bara de och "familjen Annorlunda" jag följer regelbundet, och det säger väl kanske en del om mig :)

Jag beundrar den familjen enormt mycket, inte bara har dem fött och uppfostrat nu 20 barn, dem har också behållit sin tro, och verkar genuint må bra som familj.

 

Jag fick för ett tag sedan ett presentkort av min mamma på adlibris, så passade på att köpa en av deras böcker idag.