Premiär för gungan!
Igår var vi ute rätt mycket jag och jonah, och bland annat var vi i en lekpark tillsammans med min bror och hans 2 barn.
Jonah är fortfarande för liten för de mesta i en lekpark, men vi tog modet till oss och testade gungan och det var en riktig hit :)
Han skrattade och satt nöjt kvar ändå tills vi fick överlåta gungan till någon annan.
Konstant rädd
Inatt gjorde jag det igen.
Jag vaknade mitt i natten och tyckte mig inte känna jonahs stadiga andetag bredvid mig.
Jag kände inget när jag snabbt letade efter hans bröstkorg i mörkret så jag ryckte upp honom.
Älskade ungen sov vidare, dinglandes i mina armar, och jag förstod att han trots allt andades.
Det har hänt förut, och i början trodde jag hela tiden att det skulle gå över.
Nu vet jag bättre.
Min rädsla för att något ska hända jonah kommer aldrig gå över.
Jag är mamma. Och mammor är rädda.
Mammor tittar två gånger.
Dom lyssnar extra noga.
Dom tar på mössa fast solen skiner.
Dom envisas med strumpor och 1000 ombyten, och dom ska hela tiden se vart man är.
Vi är rädda om de älskar.
Som sig bör.
Vart tar tiden vägen?!
Jag förstår inte vart all tid tar vägen.
Det är som att det finns ett osynligt hål i universum som suger upp all tid.
Jag tänker jag ska hinna skriva här om allt som händer, men det märker ni ju själva inte riktigt funkar.
Det som hänt senast var iallafall att vi barnvälsignade Jonah i söndags.
Vi vill att han ska få välja själv om han vill bli döpt när han är äldre, men nu fick vi iallafall be för honom med församlingen och liksom hälsa honom lite extra välkommen där.
Mina mostrar och min faster kunde inte komma tyvärr, men annars var nästan hela familjen på plats och vi hade fullt hus hos hela helgen.
Efter själva mötet hade mamma bakat tårtor som vi bjöd hela kyrkan på, och sen hade vi ett litet fika för bara familjen med tema superhjältar.
Vi bjöd på varmkorv, pizzabullar och popcorn samt hulk punch och supersaft.
Jonah fick massa fina presenter, och vi är så tacksamma!
Helgen som småbarnsförälder
Helgen är ofta en tid för att sova ut och ta det lugnt.
Igår tog vi visserligen lugnt, men jonah var ledsen och lite smågfebrig.
Idag startade dagen halv 6 och följdes åt av tvättid 7.
Vid 10 stod vi färdiga i kyrkan, Erik skulle ha söndagsskolan och jag skulle hjälpa till i omsorgsgruppen.
Efter Gudtjänsten blir det disk och städ i kyrkan, innan vi snabbt slänger i oss någon cheese burgare för att vid 3 repa inför nästa Gudtjänst som är vid 4.
Efter mötet kommer sedan Eriks mamma hem till oss så då gäller de att ladda om batterierna.
Under tiden ska de bytas blöjor, matas, ge kärlek och se Jonah.
Livet som småbarnsförälder.
Jag älskar det.
Snuttefilten har anlänt!
Om ni tror att man kan köpa och plantera en snuttefilt hos sitt barn, så tror ni fel.
Det spelar ingen roll hur många söta nallar som ligger i hans säng, det här är hans val.
En extremt färgglad sjal från kodac, som han charmade från sin mormor.
3 månader!
Tiden går så fort, och idag firar vi redan Jonahs 3 månaders dag.
Tyvärr är det inte en så rolig dag för honom, inte så rolig som en mamma önskar för sina barn.
Han har som jag skrev förut varit ledsen i flera dagar och det har nog berott på de två tänder som kommit fram, och även imorrse grät han konstant.
Skulle ge honom alvedon för att lindra smärtan och passade då på att tempa honom när jag ändå höll på.
Mycket riktigt hade han feber och den har bara stigit under dagen, så nu är han nästan uppe i 39 grader. :(
Han är så varm, och allt han vill är att vara nära. Han har dessutom spytt två gånger,, alltså spytt tok mycket varje gång, så jag tycker inte det hela känns så kul alls.
Nu ligger vi här och kramas och jag försöker överföra lite kraft till de bästa jag har. <3
Och där kom de första tänderna!
Jag har känt i flera dagar att det är något på gång med Jonah.
Han har varit ovanligt ledsen, dreglat En massa och stoppat allt han kunnat i munnen.
Jag har sagt till en del jag känner att "det måste vara tänderna som är på gång", men självklart tycker många att det är för tidigt för det.
Och visst är det tidigt, han blur 3 månader imorgon. Men som mamma vet man när något är knasigt, och det här var solklart tänderna tyckte jag.
Och mycket riktigt, igår när vi vaknade här hemma fanns dem plötsligt där.
De två allra första tänderna.
Han är piggare nu men visst märker Jag att det är jobbigt för honom.
Vi har fiffiga bitringar men dem är han inte mycket för, det ska vara sina egna eller någon annans fingrar istället.
När han väl somnar är han helt utslagen stackarn.
Men oj vad spännande det är.
De första tänderna gjorde honom plötsligt så mycket större.
Vart tar tiden vägen egentligen?!
Heldag hos mormor
Igår var Erik borta så jag och Jonah bestämde oss för att gå hem till mormor och morfar över dagen.
Det var minst sagt jättetrevligt, och dessutom skönt att få komma ut lite och göra något annat än att sitta hemma. Det blir mycket sånt ändå nu när jag är mammaledig.
Mamma hade gjort kättfärslimpa och bakat rulltårta, så det blev verkligen helgmat för oss.
Jonahs favoritsyssla där var att kolla sig Själv i spegeln. Det var det enda som hjälpte när han var riktigt ledsen.
För övrigt tog han en tupplur med morfar och lekte med mormors ansikte och glasögon. Han satt också ett tag i deras barnstol och det är helt oroligt hur stark han har blivit! Snart kan han sitta där mycket längre stunder :)
Jag fick också lite kvalitetstid med mamma, vilket alltid numera får mig att tänka.
Hur ska jag kunna vara som min mamma varit mot jonah?
Hur ska jag kunna trösta, ge råd, lyssna och visa kärlek som gjort mot mig.
Hur ska jag kunna ha det tålamodet, den givmildheten och den förståelsen som hon haft mot mig?
Jag antar att det är en livslång resa.
Den bästa stunden på dagen
Även om rutiner med små barn skiftar, har vi här hemma fått in en rutin just nu som jag tycker mycket om.
Jonah har alltid låtit mig sova ganska bra, vilket jag är tacksam för.
Jag är säker på att han vaknar då och då på natten som alla små barn gör, men han somnar ofta om av sig själv och vaknar på riktigt först runt 6 eller halv 7.
Vi äter, byter blöja, och sen hamnar vi här, där vi är nu.
Ibland gör vi något ihop först.
Idag har vi tillexempel tvättar ihop jag och jonah.
Tygblöjorna har funkat utmärkt, och jag ska skriva om det i ett annat inlägg, men dem kräver tvätt senast var tredje dag.
Så jonah sitter i selen och följer med ner till tvättstugan.
Han älskar det! Han älskar speciellt att åka hissen och se sig själv i spegeln - jag skulle önska att alla hade förmånen att få se honom skratta då :)
Men nu är vi hör, i soffan framför "call the midwife".
Jonah älskar tvn, och ibland är det faktiskt det enda som lugnar honom.
Vi sitter såhär tills han somnar.
Hans lilla kalla hand letar sig in under min tröja och ögonlocken faller sakta ihop.
Ibland sover jag med honom här, men ofta sitter jag bara med honom i min famn. Tar en kopp kaffe, går upp och städar med något om jag känner att det måste fixas.
Morgonen har verkligen blivit dagens bästa stund.
Värt allt
Nu är det exakt en vecka sedan vi kom hem ifrån BB och blev välkomnade med middag hos mina föräldrar.
Det har varit en vecka fylld av känslor, amning, sömnbrist, gråt, glädje, bebis pussar, massa tv, vagnpromenader, släktbesök och läkarbesök.
Allt det här har inte varit lätt eller roligt, det måste jag säga. Det var jobbigt att åka till läkaren varje dag för att kolla om Jonah hade gulsot, men vi tackar Gud för att det inte var så tillslut.
Det är jobbigt att inte få sova, och hur mysigt det än är med att vara nära och amma Jonah så är det inte så mysigt när det blir en gång i timmen hela natten.
Min kropp är inte heller som den var innan Jonah kom. Jag har ont och är trött, öm och sydd. Erik är en klippa som städar och lagar mat och jag sitter mest i soffan och ammar Jonah hela tiden.
Det här låter som ett hemskt negativt inlägg, men jag har en poäng med det.
För hur jobbigt vissa saker än kan kännas ibland, eller vilka upplevelser man än har av förlossningen och så, så finns det inget som kan mätas med den kärlek vi fått från Jonah. Det känns som att han alltid har funnits hos oss och varken jag eller Erik skulle kunna tänka oss ett liv utan honom. Vad gjorde vi innan han kom egentligen? Tyckte vi verkligen det var roligt? Hur har vi kunna leva utan den här underbara gåvan?
Att få se in i hans stora fundersama ögon är det bästa som finns.
Att hålla hans lilla hand i sin eller känna hans trevande fingrar mot min arm när han ammar, det slår allt jag någonsin upplevt förut.
Så fort han skriker är det som att mitt hjärta brister och jag är beredd att ta vilken smärta han än känner på mig, för att han ska få må bra.
Det är värt det. Fick jag chansen, skulle jag göra om allting, om jag fick Jonah.
Han är värd allt.
Sängmobil
Erik och jag är verkligen välsignade, för vi har en stor familj runt omkring oss som hjälper oss med det mesta. Vi kan inte ha det bättre.
Häromdagen kom mamma med den här fina sängmobilen till liten som jag nu har fäst på väggen.
Tack!
Loppis och bröllopsdag!
Den här helgen har det varit fullt ös hela tiden, och därför har jag varken orkat eller hunnit blogga något vidare.
Jag har sagt det förut, men jag anser också att man ska försöka njuta av ögonblicken när dom kommer, även om det innebär att man inte kan blogga om dom. Det finns så många som vill dokumentera allt som händer i deras liv precis när det händer, och det gör att dom kanske missar det vackra i ögonblicket.
Såg nyligen olika tweets från kvinnor som låg inne för sin förlossning.
Jag skulle aldrig tweeta eller blogga under min förlossning.
Så därför berättar jag om min helg nu istället :)
Den här helgen för exakt ett år sen så gifte sig jag och Erik. Vi bestämde oss för att fira hela helgen, dels för att man kan göra mer mysiga saker oftast på en lördag då affärerna är öppna, men också för att vi förstår att nästa års firande inte kommer kunna bli lika stort. Vi kommer ha liten då på ca 10 månader och hur mycket barnvakt som helst kan man inte kräva direkt :)
Så igår startade vi allt genom att gå på eskilstuna parkfestival tillsammans med Eriks syster Jenny. Bland annat gick vi lite på en loppis som fanns där, och gissa vad jag handlade...
På kvällen passade vi på att gå på bio vilket vi verkligen inte gjort på hur länge som helst.Vi såg filmen "guardians of the galaxy", och även om det var en hel del ögonblick som inte var snälla mot en gravid kvinnas hormoner (tårarna rann...) så var den väldigt bra :)
Idag så har vi firat ännu mer, och jag måste bara säga tack Erik. <3 Du har gjort dne här helgen väldigt speciell och minnesvärd.
Först fick jag frukost på sängen med allt det jag älskar just nu: choklad, juice och mjölk.
Efter det tog han med mig till en park han hittat är i Eskilstuna som han länge velat visa mig. Där var vi flera timmar, bara pratade, fikade, stickade och vilade. Vi hittade en fin plats nära vattnet och det var hur idyliskt som helst.
Middag serverades sen på en restarang som heter Mcbeth och som jag och Erik har ätit på när vi var nykära. Det var väldigt nostalgiskt att återvända till en sån plats och minnas tiden när vi precis hade träffats. Och god vegetarisk Lasagne hade dom också :)
Sist men inte minst lagade vi egen chokladsås och åt glass framför en film hemma i soffan. Jag är nu totalt helt officielt slut, men det var värt det :)
1 år som gifta måste ju firas.
100 dagar kvar...
Idag är vi inne på sista dagen med tresiffrig väntan på liten.
Vi pratade om det Erik och jag idag när vi var ute, hur tiden som är kvar delvis känns jättelång och delvis jättekort.
På ett sätt bara längtar jag efter att få hålla liten i mina armar, kramas och pussas och värma och ta hand om som en mamma ska göra.
Och på ett sätt förstår jag redan nu att jag kommer sakna att vara gravid. Jag kommer sakna sparkarna, väntan, förväntan och den där stoltheten man kan känna när man är ute på stan och vet att alla ser att man bär på ett barn. Alla ser att man har ett mirakel inom sig.
Trots det så är glädjen över att snart få ha liten här större. Och nu är det bara 100 dagar kvar!
Barnaboken
Idag har jag inte orkar göra så mycket. Ägnade de senaste två dagarna till att röra mig alldeles för mycket, vilket resulterar i att jag satt i pyjamas fram till klockan 2 och knappt kunde röra mig. Erik lagade våfflor till frukost åt mig och fixade även lunch, och jag var övertrött och satt och grät stora delar av tiden.
Jag är tacksam att jag blivit välsignad med en så fin och förstående man mitt i allt.
Vi tittade också på förlossningskliniken en stund när vi ändå tog det så lugnt, och vilken längtan det skapar! När jag var yngre vågade jag aldrig kolla på sånna program eftersom jag kanske skulle bli rädd för förlossningen, men så känns det inte nu. Det var underbart att få se alla små bebisar och veta att snart är det vår tur.
Snart får vi möta liten.
Dagens stora fynd gjorde jag på second hand som jag trots allt orkade besöka en kort stund. Jag gillar verkligen Anna Wahlgren och den här boken är ju en klassiker att ha och läsa när man är förälder :)
Och där visar sig äntligen liten!
Jag har inte bloggat på ett tag, och det beror helt enkelt på att jag är på semester. Just nu är jag i vackra öregrund vid kusten, och där funkar mitt internet. Men förra veckan spenderade jag i småländska skogarna tillsammans med stora delar av min familj och där fanns det noll täckning. Dessutom känner jag lite att när jag är tillsammans med så många av dom jag älskar finns det ingen mening med att hålla på och använda telefonen eller datorn hela tiden.
Men nu så!
I förrgår hände något underbart som jag kände att jag är tvungen att berätta. Ni kanske inte alls är intresserade, men om inte annat är mamma hjärtat i mig liksom så stolt så jag måste skriva av mig.
Jag har ju känt liten röra sig ett tag nu, och även sett hur magen har rört sig, men så fort Erik ska titta så slutar liten tvärt att röra sig.
Men inte längre! Vi satt i soffan och tittade på tv häromdagen när liten började röra runt där inne som värsta akrobaten, och det var omöjligt för Erik att inte se.
Det skapar en helt ny typ av samhörighet och förväntan när vi plötsligt är två som kan se och känna hur vårt älskade barn lever där inne.
Vi längtar Eftrer dig.
Presenter
När Erik's mamma och syster var här på besök förra helgen bara överöstes vi med fina presenter till liten. Jag blir så glad för allt vi får, dels för att det underlättar för oss rent ekonomiskt då det alltid är tufft att skaffa barn, men även för att det har ett annat värde än sånt man köper själva.
Erik och jag har köpt vissa saker till liten som alltid kommer vara speciella eftersom det var våra första inköp, men gåvor kommer alltid vara speciella eftersom man kan knyta dom till någon person man känner.
Vi fick flera påsar kläder, bland annat kläder som Erik själv har haft när han var liten. Vad härligt!
En spjälsäng hade dom lyckats frakta med sig också, så nu är sovfrågan helt löst då vi också fått låna en vagga av Erik's pappa som vi kan ha inne i sovrummet :)
Vi fick också det här fina setet med olika salvor och oljor. Det står redan uppställt i litens rum och jag längtar efter att få börja använda dom!
Sök i bloggen