Idag mötte en elev mig i skolan med ropet: DU SER JU GRAVID UT!?

Nu vet jag att det inte stämmer. Jag vet att det bara är jag och kanske min man som kan se de små små spår på min kropp som är ifrån graviditeten. Än så länge är det inget synligt för andra. 

Men ändå blev jag alldeles varm. Jag är ju gravid. Han har helt rätt. Inuti mig finns det ett litet mirakel som växer och växer och bara slukar min energi och kärlek som värsta virvelvnden eller orkanen. 

Men det är inget jag får säga. 

 

Jag längtar så tills det här inte är en hemliget längre. Jag längtar tills jag får prata med vänner och kollegor om det här och skryta över mitt barn, över att jag ska få bli mamma. 

I fredags berättade vi för några vänner till, men det är fortfarande inte så många utanför familjen som vet om att vi väntar barn. För mig känns det ofattbart. För mig känns det som att det måste synas. Det känns ju, hela tiden. Jag tänker på det konstant, för jag kan inte låta bli. Antingen mår jag illa, har ont i magen eller är helt slut, och ungefär så ser mina dagar ut. Och just då känns det så konstigt att inte alla jag möter på gata ser det också. 

 

Hur snabbt berätta ni att ni väntade barn? 

 

Jag köpte massor av olika saker, allt ifrån strumpor till bodys (för 2 kr styck!) men mitt största fynd var en skötväska. Jag hade ingen sedan innan, och det var faktiskt min svägerska som såg den först och fick mig att köpa den. Jag har inte direkt läst in mig så mycket på olika märken för saker och ting, men det här förstod jag var ett riktigt bra märke - skiphop. Min svägerska hade köpt en likadan svart för 700 - jag gav 150 för min. Det kan man inte klaga på.

Det är lite konstigt för det är egentligen inget jag gillar förut, och jag har aldrig lagat det själv eller köpt hem det. Min man hade fått någon tanke att han kanske skulle äta det till lunch någon dag, så köpt hem en burk och lämnat i skafferiet. Jag blev plötsligt hungrig (vilket är rätt vanligt just nu) och där stod den i skafferiet och väntade på mig.

Min bror är så söt, han vet om att jag har lite dille på den soppan just nu och kom faktiskt förbi med en stor burk till mig för någon dag sedan. Bara för att vara snäll.

Sånt gör mig oerhört tacksam till att få ha familj nära.

För övrigt mår jag väldigt illa, typ hela tiden. Känner mig andfådd för bara lätta aktiviteter, som att gå till jobbet eller gå upp för trappor. Har ont i magen och extremt lättpåverkad till humöret. Bara så alla hänger med på vad som händer.

Det är så mycket som händer i kroppen just nu och det är otroligt när man tänker på det egentligen

Liten lever inom mig. 

Litens hjärta slår.

Jag märker av en hel del nu. Dels mår jag illa, men det har jag ju gjort hela tiden. Men mitt humör förändras mycket nu märker jag. Jag blir irriterad och ledsen för nästan ingenting och jag blir det ofta också. Även om jag vet att det beror på graviditeten är det inte så lätt att slå av och inte bli sådär arg - det bara kommer.

Jag har tur som den man jag har <3