Det är inte så jättemycket som händer just i den veckan, mer än att barnet fortsätter lägga på sig fett och utveckla matsmältningen bland annat. Jag har upplevt barnet sparkar fixera sig till en viss punkt nu, på både gott och ont. Det är ju skönt får då förstår jag att barnet kanske börjar lägga sig lite tillrätta, men det gör ju så ont när det sparkar på samma ställe hela tiden också! Jag har varit så öm under revbenen att jag bara väntar mig ett blåmärke där snart :)

 

Den senaste tiden har varit lite upp och ner för mig och Erik då vi fått besöka förlossningen flera gånger, och även sova över där.

Vi sov där mellan söndag och måndag och det hela blev rätt så jobbigt faktiskt.

Senast jag var inne på förlossningen var det ju på grund av mensliknande smärtor och en liten blödning och det var samma historia i söndags. Problemet då var väl att dom råkade komma åt något under undersökningen som skapade en mycket större blödning och sen blev jag plötlsigt uppkopplad till både dropp och kateter och fick inte åka hem.

Helt ärligt kan jag nog säga att kateter var det värsta jag hitills i mitt liv upplevt. Jag har aldrig uppskattat att kunna kissa så mycket som jag gjort efter det!

Alla tester visade iallafall inget mer än att dom såg ett litet sår typ, och jag fick åka hem igen.

Jag har inte känt mig helt nöjd med det svaret, det har liksom gnagt i mig att smärtan inte försvunnit och jag har upplevt det som att det varit något annat.

Jag tog upp det med min barnmorska idag ( efter att jag legat och vridit mig i sängen en timme med smärtor) när vi träffades och mycket riktigt hade jag rätt.

På förlossningen hade dom sett (vilket ingen sagt något om till mig och Erik) att barnets huvud låg väldigt långt ner och min barnmorska sa idag att det nästan är helt fixerat redan.

Hon kallade det Prematura sammandragningar och rådde mig verkligen att åka tillbaka till förlossningen om det skedde igen, så att dom kunde skjuta upp en eventuell förlossning.

 

Jag är så blandad i mina känslor kring det. Det känns på ett sätt underbart skönt att jag hade rätt och att jag inte misstolkade min kropp när jag anade att det var något mer än ett litet sår som orskade allting.

Det känns också på ett sätt väldigt skönt att veta att förlossningen eventuellt kan vara närmare än vi trott, för nu längtar vi ju verkligen efter lilla bebisen!

Och samtidigt har jag efter mina besök på förlossningen lite tappat lusten att ringa dit och behöva göra alla undersökingar igen, för något som jag inte ens vet om det är på riktigt eller bara "övning".

 

Vi får väl bara vänta och se antar jag :)