Efter min förlossing kände jag ett ganska stort obehag kring vissa händerlser som ägde rum när vi var på bb, så därför bad jag om ännu ett samtal med Aurora såhär efteråt, för att få knyta ihop säcken lite och lufta mina tankar.

Jag tycker man ska kunna vara öppen med det, att det är jobbigt att föda barn och för mig iallafall finns det mycket oro involverat i det.

Oro kring barnet, kommer jag göra något fel så det blir skadat? 

Oro kring smärta, kommer jag klara av den?

Oro kring att inte bli sedd och hörd.

Det är helt naturligt, och som föräldrer finns oron alltid där. Och det måste den göra, för om man inte oroar sig för sitt barn, på vilken nivå ligger ens omsorg då?

Jag menar självklart inte att oro är bra och att man ska pusha på att oroa sig, men såklart är man rädd om de finaste man har.

 

Hursomhelst så hade jag samtalat igår och det gick jättebra, Det var så skönt att få gå igenom min journal från förlossingen tillsammans med en expert på området, och få en hel del förklarat för sig. VI kom fram till att orsaken till att det blev så jobbigt för mig som jag upplevde det, berodde på kommunikationsbrist och en brist på att förklara vad som hände mig. 

Till nästa gång ska jag själv ha läst igenom min journal några gånger och markerat vad jag tyckte funkade bra, och vad jag tyckte funkade dåligt. 

 

Kan bara tipsa om detta och säga att jag tyckte det var jätteskönt. Det är viktigt att få prata ut om saker, hur små eller stora dem än är :)