Bloggens vara eller icke vara...

Nu har jag inte skrivit här på länge, och det  känns som att ju längre uppehållet blir ju svårare är det att starta igen. 
Jag har funderat mycket på varför det känns så svårt för mig att få till inlägg på den här bloggen, och jag tror att jag har kommit fram till ett rätt så bra svar. Jag har nämnligen en annan blogg, en julblogg, och den har jag hur lätt som helst att blogga på, alla tider på året. Det är bara att skicka iväg ett inlägg och jag vet att jag har många läsare och får kommentarer rätt direkt. Det blir en kontakt med människor som jag tycker om och verkligen uppskattar. 
Men här är det svårare, men jag har som sagt insett varför. 
 
Det är inte många kända bloggare jag följer, men jag följer en, och jag har förstått varför hon har så många följare på sin blogg.
Hon visar allt, och jag menar verkligen allt. Det är allt från kort på öppna förskolan till kort på henne och barnen på toaletten eller hennes man i duschen.
Och ja, människor älskar det. Ska man bli stor i bloggvärlden, antar jag att man måste bjuda på sig själv. 
Och just det, har varit ett så svårt dilemma för mig.
Jag vill gärna blogga om min vardag hemma med Jonah och mina drömmar om familj. Jag vill lägga ut kort på oss, men jag vill också ha ett liv privat med bilder som ni inte får se.
Jag vill inte att alla ska veta allt om mig eller min man, och då blir kanske inte bloggen lika intressant längre.
Hur ska jag balansera detta? Och hur ska jag få folk att läsa när bloggen kanske ibland bara skrapat på ytan? 
För visst vill jag ha många läsare, att säga något annat vore att ljuga. Det är roligt att se att många har läst vad man skrivit och det är fantastiskt roligt att få kommentarer och kontakt med människor.
 
Jag har efter mycket tanke ändå bestämt mig för att försöka blogga mer frekvent här, och gillar folk det, så bra. 
Men nej, jag kommer inte visa några toakort, ni får nog gott nöja er med att det finns en privatgräns på den här bloggen.
 
Nu ska jag, efter att jag äntligen skrivit detta inlägg jag tänkt på i flera dagar, skriva klart en skoluppgift och sen lägga mig. Erik ska vara borta på skolan hela dagen imorgon och Jonah har haft hög feber hela dagen så allt kan hända, vilket betyder att jag måste sova....
 
 


» Annie

Hoppas Jonah kryar på sig! Jag har inte heller så många läsare på min 'vanliga' blogg men jag ser det som ett sätt att dokumentera mitt liv och framför allt mina hundar. Och det gör jag till stor del för mig själv:)

Svar: ja man får väl tänka så :)
Johanna

2015-06-03 // 10:55:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback