Idag var en såndär morgon när jag var för nervös för att sova, även om jag hade behövt det.

Jag fick migrän igår kväll och när jag väl somnat så höll katterna mig vaken rätt bra där mitt i natten någongång.

Förrutom alla mina vanliga kisspauser mitt i natten alltså.

Men nej, jag kunde inte sova imorrse för vi väntade besök.

Inget mysigt besök direkt, inga fikagäster eller kompisgäng som väntade på att få hänga i vår soffa.

Den enda inbjudan vi hade fått var:

"Vi kommer någongång mellan 07:30 och 16:30 och kontrollerar era veniler".

Sotaren.

 

Jag blir alltid nervös när sånt ska hända för jag vill inte stå där och öppna dörren i nattlinnet och se helt slut ut, något som lätt skulle kunna hända eftersom jag ändrat mina sovtider rätt bra sedan jag blev gravid och faktiskt har gjort exakt det en gång med Jehovas vittnen.

Jag förstod att eftersom vi bor högst upp så kommer dom antingen sist till oss, eller först.

Mycket riktigt kom dom först till oss, jag hade ju ändå legat vaken och väntat på dom påklädd i 40 minuter så det var lika skönt för mig.

Besöket tog nästan ingen tid alls, men det hann bli ett stort äventyr för våra katter här hemma.

Jag har aldrig sett dom så koncentrerade, spända eller lugna någonsin.

På gravaste allvar satt dom och stirrade ut sotarna hela tiden dom var här, det var bara Pussel som försökte sig på att springa fram till dom ibland men hon blev snabbt rädd för deras stora fötter och klampande kängor.

 

Så var dagens äventyr fixat för dom.