När man är gravid så vill ju alla automatiskt ha något att säga eller påminna om.

Jag vet att många tar tilla vid sig av sådant, men jag har faktiskt inte brytt mig särskilt mycket.

Jag förstår dom, jag blir ju likadant. Jag vill känna på allas gravidmagar, jag vill se om just jag lyckas hålla handen där när bebisen sparkar, jag vill lägga någon kommentar om hur fin mamman blivit även om de oftast låter knasigt när det väl är sagt och jag vill också prata om mina egna erfarenheter eller drömmar.

 

Däremot har jag fått en såndär kommentar under min graviditet som jag bara inte kan släppa riktigt.

Det är min syster som känner på sig att barnet ska födas i september och inte i oktober.

Vanligtvis hade man kanske kunnat låta en sådan kommentar vara men saken är den att hon har haft sånna här känningar förut och faktiskt haft relativt rätt.

Hon trodde min brors första barn skulle födas den 1 Juli, och mycket riktigt åkte dom in då, även om dom fick vänta till den 2a med att förlösa honom.

Hon trodde att deras andra barn skulle födas på en söndag, och det gjorde hon inte, men hon föddes på långfredagen som ju är en röd dag.

Så återigen, rätt nära.

 

Jag hade också kunnat släppa det här om inte Erik också kännt på sig att det ska bli ett september barn.

 

Helt plötsligt blev det mycket mer att göra på väldigt kort tid. Jag har 49 dagar kvar till de datum som min barnmorska beräknat mig till, men bara max 29 om man ska tro att jag kommer få nu i september...