Precis hemkommen från den sista föräldragruppen, efter att även ha gått alla trappor upp till lägenheten. Vi bor på sjätte våningen och hissen har ALDRIG krånglat förut, men idag ville den inte åka alls. 

Det kändes att ta sig upp kan jag säga. 

Jag har ju sagt till alla att jag är rätt klar med allt, och det är sant, men det är en sak som jag hela tiden har skjutit upp att göra, och det är att skriva förlossningbrevet. 

Jag vet att det i princip inte behövs säger dom, eftersom min barnmorska och jag ska ha ett samtal i vecka 36 där vi sammanfattar min graviditet och även hur jag vill ha min förlossning. Jag har ju även anteckningar från Aurora samtalen som förlossningen kommer få upp när det är dags för mig att föda.

 

Men, skeptiskt som jag är ibland, så tror jag inte riktigt på det där.

Och om jag föder innan, vad gör vi då? Då finns det inget samtal med barnmorskan för dom att granska. 

Så nej, jag får skriva mitt eget helt enkelt. 

 

Jag har inte så jättemycket att skriva, men det finns vissa punkter som jag absolut vill få fram.

Delvis är det att jag inte kan sova på förlossningen utan Erik. Vi sov ju över där förra veckan och jag blev då lämnad ensam någon timme medans Erik åkte hem och packade lite, och det var nog de värsta på hela den upplevelsen. Jag vill inte göra om det. 

 

Det är också viktigt för mig att min mamma ska kunna ringa upp till förlossningen och samtala med dom om vad som händer. Jag litar helt på hennes omdöme, delvis för att hon är min mamma och delvis för att hon är utbildad på området sjukvård, och jag vill att hon ska kunna föra en dialog med dom om jag inte kan det. 

 

Jag vill inte heller att dom ska göra något med barnet utan att jag vet om det, som att klippa tungbandet tillexempel. Jag tror att barnet upplever den smärtan och det vill jag inte utsätta dom för hur som helst. 

 

Det var väl lite av det jag skrivit, sen blir det några rader till om saker jag inte tål och liknande.