Jag har sett att det har försigåtts en del samtal kring huruvida man ska fira mors dag som gravid eller inte. På ett sätt kan jag förstå att man ställer sig den frågan för vi har ju inte våra barn synliga framför oss som kvinnor som redan fött barn, men på ett annat sätt har jag aldrig ställt mig frågan. 

Det känns självklart för mig att vi ska fira det. 

Jag är inte bara en blivande mamma, jag ÄR en mamma. 

Det känns superknäppt att inte se mig själv som en mamma redan nu eftersom mitt barn redan nu lever.

Litens hjärta slår. 

Om man kunde se mitt barn nu skulle det se ut som en helt vanlig människa i miniatyr. 

De har helt egna unika fingeravtryck redan. Naglarna har tillochmed börjat bildas och barnet reagerar på både min röst men även ljud utifrån.

Jag kan känna barnet sparka och känna dess tyngd som för varje dag gör sig påmind i rygg och kropp.

 

Så därför är det ingen fråga för mig. Jag ser väldigt mycket fram emot att få fira mors dag på söndag och även jag få titulera mig mamma.