Erik och jag har ju en underbar katt som heter simba, och han fyllde 1 år nu i maj. Vi älskar honom massor, och på grund av det har vi nog skämt bort honom med tid och kärlek. Jag är verkligen för att skämma bort djur och människor med det kärlek, men när man är två vuxna som väntar barn tillsammans är det inte alltid lätt att ha en katt på magen, i knäet eller springandes efter ens ben. Simba är överallt där vi är, och även om jag älskar det, blir det jobbigt när vi får liten.