Allt jag tänker på

Tidiagre idag låg jag i soffan lite likt vad jag gör just nu och strötittade på andra gravidbloggar. Det är något jag gör nästan hela tiden nu, strötittar på sidor på internet som kan ha något att göra med graviditet. Det spelar egentligen ingen roll exakt vad dom handlar om, men så länge jag kan se dom och tänka på mitt egna mirakel bubblar det liksom till inom mig. Upplevde samma sak på stan idag, när mina ögon liksom drogs iväg mot barnavdelningarna. Plötsligt stod jag och höll i ett paket strumpor med texten "Born 2014". Jag fick sammankalla all min kraft för att lägga tillbaka dom men ändå kvarstår det.
Jag har en Liten inom mig.
Men hursomhelst.
Jag läste en tjejs blogg där hon beskrev hur glad hon var för att hon knappt gått upp något i vikt under sina första månader som gravid, och hon hoppades det skulle fortsätta så. 
Sånt gör mig ledsen. Nästan lite knäckt. Inte för att jag redan nu vet att jag inte kommer kunna hålla samma standard som henne, utan för det faktum att någon ens vill ha den standarden när det gäller ett barn. 
Visst ska man vara försiktigt med vad man äter ( Även om jag redan nu finner det svårt att inte vilja äta upp allt jag ser i kylskåpet, vilket oundvikligen nyss fick mig att äta upp ett paket soppa för fem personer som jag dessutom la i lite pasta i) men är det inte mer man har att tänka på än det? Hinner någon annan tänka på annat än barnet inuti er? Miraklet som av någon anledning kan leva inuti dig, som du ger näring, tar hand om, vårdar och redan älskar så oerhört mycket? Hinner ni tänka på något annat än hur ni vill göra om det där tråkiga arbetsrummet till ett arbetsrum för något helt annat (ditt barns fantastiska hjärna) eller att ni borde börja köpa in mysiga barnfiltar och sockor?
För jag hinner då inte tänka på något annat. Alls. 
 


Jag tror inte det spelar så stor roll vad man äter eller ej när det gäller att gå upp i vikt. Mycket handlar ju om vätska och så. Jag har två veckor kvar till BF och har gåt tupp 10kg vilket de flesta skulle säga är väldigt lite. Jag har ätit precis som jag brukar, kanske lite mer godsaker eftersom jag varit sugen på något nästan hela tiden. Som sagt, har bara gått upp 10 kg och allt har satt sig på magen, förutom de senaste två veckorna då jag samlat lite, lite vätska i benen men inte så att andra ser det, bara jag själv.

Svar: Jo det är jus åklart olika för alla. Man ska nog inte tänka för mycket på det helt enkelt :)
Johanna

2014-02-19 // 11:26:50

Jag kan erkänna att jag tycker att det är jobbigt att gå upp i vikt och vill helst inte att det slutar på mer än typ +12kg. Jag har alltid varit smal och vältränad och aldrig velat väga mer än en viss siffra och därför är det kanske inte så konstigt att man tycker att det är lite jobbigt! Dock vet jag att jag måste gå upp i vikt och att jag kan gå ner det sen...men vissa tycker att det är jobbigt stt se sin kropp förändras på så många sätt. Sen tror jag att när jag väl har min lilla bebis så skiter jag nog i om min mage ser ut som en bulldeg! :P lycka till med allt och det ska bli kul att följa din resa!

2014-02-19 // 18:17:23

Jag äter lite mer nu än innan jag var gravid, men har ändå inte gått upp så mycket än och det tycker jag är skönt. Jag skulle inte vilja gå upp 20 kilo... Dels på grund av att min rygg säkert skulle krascha men även för att jag helst bara går upp själva graviditeten.

Jag satsar på att äta bra, inte för mycket onyttigt. Skulle jag då gå upp mer än de 10-12 kg som jag önskar så får det vara så, men helst stannar jag på ca 12 kg vid graviditetens slut :)

2014-02-20 // 12:41:18

Jag glömde skriva:

Jag tänker mer på vad jag äter nu än innan för vår bebis skull. Innan graviditeten var jag världens socker- och snabbmatsälskare. Men att trycka i sig vad som helst eller för mycket är ju inte bra för varken bebis eller mamman ;)
Tror det är ganska allmänt känt att man bör tänka mer på kosten när man är gravid.

Så, NU är jag klar. Hehe :)

2014-02-20 // 13:25:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback