Så! Idag var det äntligen dags för mötet på Aurora som jag trodde var igår.

Nu är 2 av 3 sjukhusdagar denna vecka avklarade och det känns skönt :)

Samtalet gick bra, även om det såklart blev nästan mer oroligt direkt efteråt, men så blir det ju alltid när man sätter sig ner och samtalar om något som man är rädd för.

Erik och jag gick tillsammans och det ser jag som en självklarthet när man ska prata om förlossningen. 

Jag kan förstå om pappan jobbar eller är upptagen med sådant, men annars förstår jag inte dessa par där bara mamman går till Barnmorskan eller på aurora samtal om man nu behöver det.

För mig är det lika viktigt att Erik vet vad jag är rädd för, så att han kan ta hand om mig och Liten när vi väl ligger inne på förlossningen.

Vi fick en ny tid om någon vecka och lite i läxa att sätta oss hemma och planera hur vi som team vill att det ska flyta på, båda hemma och på sjukshuset. Hur vi tillsammans kan underlätta för varandra. 

 

Vi pratade lite smärtlindring och en del vet jag redan hur jag vill ha det med. Jag vill tillexempel ha båda lustgas och ryggbedövning. Jag vet att min smärttröskel är rätt så låg och att jag har en tendens att bli orolig när jag får ont, så därför vill jag ha den hjälp jag kan få.

Däremot vill jag inte ha akupunktur eller tillexempel bada. 

Hon föreslog även massage och det är väl okej, men jag är lite osäker på hur jag kommer reagera när jag har smärtan där. Jag är rätt så känslig för beröring, när jag städar tillexempel eller är stressad får inte folk komma och röra vid mig. Så hur massagen kan fungera när jag har ont återstår att se, jag hoppas det kan fungera :)

 

Jag skulle råda alla som ska få barn att boka in ett sånt här samtal. Vissa oroar sig såklart inte i samma grad som kanske jag hitills gjort, men att få ventilera om saker som ändå ligger där inne och gror är viktigt tror jag. Så vet både du själv och dom som ska hjälpa dig, hur du bäst blir hjälpt.

 

Nu ska jag alldeles snart gå och lägga mig, jag måste ju upp "tidigt" imorgon för föräldrekursen....