Det var riktigt längesedan jag skrev något här på bloggen och det beror helt på min trötthet. Det är egentligen ingen ursäkt, det går snabbt att till och med använda mobilen för att skriva ett inlägg, men ändå finner jag mig för trött för det hela tiden.

Just nu finner jag mig för trött för allting hela tiden. 

Det är något av det som jag finner mest frustrerande, att inte orka göra saker jag tycker om att göra längre. Jag jobbar heltid som lärare, och det känns som att det tar ut all min kraft. 

 

Jag har också upptäckt att jag har foglossning. Det gör ju inte tröttheten direkt bättre, är jag rädd. Jag har fått tag i ett bälte samt kryckor som jag kan använda, och den 11 April har jag tid hos sjukgymnasten så jag hoppas vi kan lösa det på något sätt så det blir lindrigt. Främst mår jag dålig i veckorna, när jag jobbar,så min hemliga dröm är att kunna få en sjukskrivning under graviditeten så jag slipper må såhär. Samtidigt är det barn jag jobbar med, och do vill jag inte lämna hur som helst, så det är inte lätt....

 

Jag har berättat på jobbet också. Rektorn tog det mycket bra och gratulerade mig. De övriga kollegorna var som jag väntat mig lite delade i sina uppfattningar om det hela. Några blev jätteglada och har pratat med mig mycket om det sedan dess, samtidigt som andra blev märkbart stressade och redan har börjat fundera på hur dom ska överleva hösten med "det här problemet" också. Jag försöker att inte tänka på det utan tänka på hur underbart det här är för mig och min man, men visst känns det lite tråkigt.

 

Jag får inte heller glömma bort att skriva att det är underbart, För det är det. Jag är redan inne i 11 veckan och inom mig växer mitt barn, liten, och jag bara längtar tills magen blir lite större så man får skrika ut nyheten till alla och tills man en dag får bära honom (eller henne) i famnen. Och förklara sin kärlek på riktigt.

 

Det blev ett rätt långt inlägg men det sammanfattar nog lite kort vad som har hänt för mig och liten under tiden vi vilat från bloggen. Det tar inte lika lång tid till nästa inlägg.

 

Kram / Johanna och liten