Sedan jag fick foglossning för rätt så länge sedan ändå har det varit svårt att gå för mig. Jag har kämpat på rätt envist och fortsatt gå till jobbet, med kryckor, och eftersom vi inte har någon bil så är det ju gång som är alternativet om man ska någonstans. 

Nu går det däremot inte längre. En kortare promenad gör för ont för att kunna gå utan att hålla sig i något. 

 

Därför blev jag väldigt tacksam när min man spenderade 2 dagar med att laga upp och fixa min cykel, som nu fungerar och har blivit typ min bästa vän. 

Från att inte ha kunnat och orkat röra sig någonstans alls typ, kan jag nu ta mig dit jag vill utan problem. Det känns inte ens i bäckenet, det är helt otroligt. 

 

Så tack cykeln för att jag fick lite rörlighet tillbaka. Och tack Erik att du lagade den!