Nu sitter jag här. Eller inte bara jag, egenltigen. Jag och Liten, borde jag väl skriva. Jag kommer inte vara ensam mer på en väldigt lång lång tid. 

 

Jag är i vecka 5 nu, och fick reda på att jag var gravid bara i fredags. Liten är, ja liten, och det finns inga fysiska tecken som gör att någon kan gissa att jag bär honom. Det har varit det mest spännande dagarna i mitt liv hittills. Varje minut, Varje sekund, går mina tankar till barnet. Visserligen hjälper illamåendet och tröttheten till att inte direkt glömma bort det, men det är mer än så.

Det är en högsta önskan blivit uppfylld.

Det är ett mirakel.

Det är framtiden.

Det är kärlek.

 

Det är solens outtröttliga strålar och kaffe en tidig morgon.

Det är familj.Liten

Det är en saga som blivit sann.

Det är Liten.