Det här med han eller hon...Jag har fått frågan varför jag skriver "han" när jag skriver om liten och jag har faktiskt inget bra svar på det, även om jag tänkte försöka förklara det nu. Det är ju alldeles för tidigt för att veta vad det är för kön, och jag är väl lite tveksam till om man kan "känna på sig", eller snarare om jag skulle kunna känna på mig om det var en pojke eller flicka, men när jag väl ska skriva om liten blir det alltid i formen utav en "han". När jag och E har kommit så långt att vi kan ta reda på om det är en pojke eller flicka är vi rätt enade om att vi vill veta. Det känns spännande nog att vara gravid, att uppleva alla känslostormar och sympton, att vårda det här barnet och se till att man klarar det. Att få veta om det är en pojke eller flicka känns spännande i sig, istället för att vänta, Även om jag absolut förstår charmen i att få reda på det efter förlossningen också. Och för mig spelar det absolut ingen roll! Blir det en flicka kommer det bli E:s lilla prinsessa som han kommer skämma bort över allt och som jag kommer försöka lära allt om att stå på sig och vara den hon vill, och blir det en pojke kommer E säkerligen lära honom allt om superhjältar och jag kommer få honom att älska böcker.

Jag älskar liten oavsett. 

 Det här kortet har min man tagit på sin systers barn, och det får mig att längta så....