Cykeln - min bästa vän
Sedan jag fick foglossning för rätt så länge sedan ändå har det varit svårt att gå för mig. Jag har kämpat på rätt envist och fortsatt gå till jobbet, med kryckor, och eftersom vi inte har någon bil så är det ju gång som är alternativet om man ska någonstans.
Nu går det däremot inte längre. En kortare promenad gör för ont för att kunna gå utan att hålla sig i något.
Därför blev jag väldigt tacksam när min man spenderade 2 dagar med att laga upp och fixa min cykel, som nu fungerar och har blivit typ min bästa vän.
Från att inte ha kunnat och orkat röra sig någonstans alls typ, kan jag nu ta mig dit jag vill utan problem. Det känns inte ens i bäckenet, det är helt otroligt.
Så tack cykeln för att jag fick lite rörlighet tillbaka. Och tack Erik att du lagade den!
Längesedan och mycket har hänt...
Det var riktigt längesedan jag skrev något här på bloggen och det beror helt på min trötthet. Det är egentligen ingen ursäkt, det går snabbt att till och med använda mobilen för att skriva ett inlägg, men ändå finner jag mig för trött för det hela tiden.
Just nu finner jag mig för trött för allting hela tiden.
Det är något av det som jag finner mest frustrerande, att inte orka göra saker jag tycker om att göra längre. Jag jobbar heltid som lärare, och det känns som att det tar ut all min kraft.
Jag har också upptäckt att jag har foglossning. Det gör ju inte tröttheten direkt bättre, är jag rädd. Jag har fått tag i ett bälte samt kryckor som jag kan använda, och den 11 April har jag tid hos sjukgymnasten så jag hoppas vi kan lösa det på något sätt så det blir lindrigt. Främst mår jag dålig i veckorna, när jag jobbar,så min hemliga dröm är att kunna få en sjukskrivning under graviditeten så jag slipper må såhär. Samtidigt är det barn jag jobbar med, och do vill jag inte lämna hur som helst, så det är inte lätt....
Jag har berättat på jobbet också. Rektorn tog det mycket bra och gratulerade mig. De övriga kollegorna var som jag väntat mig lite delade i sina uppfattningar om det hela. Några blev jätteglada och har pratat med mig mycket om det sedan dess, samtidigt som andra blev märkbart stressade och redan har börjat fundera på hur dom ska överleva hösten med "det här problemet" också. Jag försöker att inte tänka på det utan tänka på hur underbart det här är för mig och min man, men visst känns det lite tråkigt.
Jag får inte heller glömma bort att skriva att det är underbart, För det är det. Jag är redan inne i 11 veckan och inom mig växer mitt barn, liten, och jag bara längtar tills magen blir lite större så man får skrika ut nyheten till alla och tills man en dag får bära honom (eller henne) i famnen. Och förklara sin kärlek på riktigt.
Det blev ett rätt långt inlägg men det sammanfattar nog lite kort vad som har hänt för mig och liten under tiden vi vilat från bloggen. Det tar inte lika lång tid till nästa inlägg.
Kram / Johanna och liten
Skötväska
Förra söndagen var jag på en barnklädarbytardag i Södertälje tillsammans med min svägerska som också väntar barn. Det är andra gången jag är på en sån dag och jag kan verkligen rekommendera det för alla er som behövde köpa billiga barnkläder eller andra artiklar. Jag är inte inne på märken så mycket, eftersom priset, men vill man ha speciella märken finns det också där.
Jag köpte massor av olika saker, allt ifrån strumpor till bodys (för 2 kr styck!) men mitt största fynd var en skötväska. Jag hade ingen sedan innan, och det var faktiskt min svägerska som såg den först och fick mig att köpa den. Jag har inte direkt läst in mig så mycket på olika märken för saker och ting, men det här förstod jag var ett riktigt bra märke - skiphop. Min svägerska hade köpt en likadan svart för 700 - jag gav 150 för min. Det kan man inte klaga på.
Gulasch soppa
Jag har fått en ny dille på mat efter kiwisarna (det är inte så att jag inte vill ha dom längre jag vill bara ha det här också) och det är gulasch soppa.
Det är lite konstigt för det är egentligen inget jag gillar förut, och jag har aldrig lagat det själv eller köpt hem det. Min man hade fått någon tanke att han kanske skulle äta det till lunch någon dag, så köpt hem en burk och lämnat i skafferiet. Jag blev plötsligt hungrig (vilket är rätt vanligt just nu) och där stod den i skafferiet och väntade på mig.
Min bror är så söt, han vet om att jag har lite dille på den soppan just nu och kom faktiskt förbi med en stor burk till mig för någon dag sedan. Bara för att vara snäll.
Sånt gör mig oerhört tacksam till att få ha familj nära.
För övrigt mår jag väldigt illa, typ hela tiden. Känner mig andfådd för bara lätta aktiviteter, som att gå till jobbet eller gå upp för trappor. Har ont i magen och extremt lättpåverkad till humöret. Bara så alla hänger med på vad som händer.
Vecka 7
Igår gick jag in i vecka 7. Det känns så härligt! Så härligt att se tiden faktiskt gå framåt,den som ibland verkar stå still.
Det är så mycket som händer i kroppen just nu och det är otroligt när man tänker på det egentligen
Liten lever inom mig.
Litens hjärta slår.
Jag märker av en hel del nu. Dels mår jag illa, men det har jag ju gjort hela tiden. Men mitt humör förändras mycket nu märker jag. Jag blir irriterad och ledsen för nästan ingenting och jag blir det ofta också. Även om jag vet att det beror på graviditeten är det inte så lätt att slå av och inte bli sådär arg - det bara kommer.
Jag har tur som den man jag har <3
Babyfilt
Jag har startat en stickning, som ett sätt att sysselsätta mig stunder när jag är för trött för att jobba eller göra något annat, och som ett sätt att förbereda litens ankomst.
Ett sätt att tänka på honom utan att surfa runt på gravidsidor på nätet och tycka tiden går för långsamt. ( för just nu tycker jag det, jag vill att tiden ska hoppa fram lite så jag får skrika ut till hela världen att liten finns!)
Jag vill att tiden ska gå fortare så jag kan bli lite mer personlig på bloggen. Än så länge har jag inte delat något med er förutom mitt namn att jag är mamma till lilla liten. Jag vill få visa mer, visa bilder, visa mitt hem och få ge er en lite mer personlig blogg. Det går inte just nu eftersom jag inte berättat för några andra än mina och E:s familjer att jag äg mamma. (Jag skriver hellre mamma än gravid för det gör det mer verkligt)
Så tills det är gjort måste jag hålla bloggen anonym. Därför borde tiden gå fortare.
Hur som.
Stickningen ska bli en babyfilt och det var verkligen en bra investering. Såhär långt har jag kommit nu, inte särskilt långt, men vänta och se bara. Den ska ligga i litens vagga sen och värma honom <3
Babybjörn sele
Min pappa jobbar delvis som ansvarig för en second hand, och det har jag fått uppleva vara en räddning flera gånger. Om man tittar in i mitt och E:s hem så skulle man kanske inte tro det, men det är bara två möbler vi köpt helt nya. Allt annat har vi antingen fått, köpt på blocket eller köpt på olika second hand butiker. Att handla på second hand är min favorit av allt detta, för då vet jag också att pengarna oftast går till ett bra syfte och jag lägger gärna mer pengar så, än om jag köper det nytt.
Den second hand butik som min pappa arbetar i skickar iväg pengar till bland annat Kongo, och arbete med änkor där. Vad fantastiskt att jag och liten nu får hjälpa dom, genom att bara handla lite nödvändiga saker till oss själva :)
För det är det vi gör idag, och jag skulle vilja visa det första och förmodligen det bästa köpet idag. En bärsele från babybjörn som min pappa köpte till oss, för 40 kr.
Tack!
Fler symptom
Inatt vaknade jag mitt i natten och behövde springa på toaletten. Jag verkligen kunde inte låta bli. Nog för att det får mig att le lite också, inse att nu händer det, mitt barn förändrar mig. Förändrar min kropp och mitt beteende. Jag kan springa på toaletten en miljon gånger om det betyder att jag har liten inom mig, trygg och frisk.
Men då, mitt i en mörk och tyst lägenhet, inser jag det andra.
HALSBRÄNNAN.
Ajajaj....
Jag har aldrig haft halsbränna förut, och jag frågade min man igår hur det kändes så jag skulle veta.
Well, det går inte att missa om man får det. Det kändes som att hela halsen brann, och det gjorde ont så fort jag svalde. Hoppas det inte blir ett långvarigt symtom, men att döma av andras erfarenheter kan det väl bli det....:)
Tillskott
I helgen köpte jag hem dom här tillskotten från Apoteket. Redan nu har någon slags moderskänsla tagit över och jag vill göra allt för att ta hand om det här barnet, om liten. Jag tycker verkligen alla som väntar barn behöver tänka på vad man äter och att man faktist har ett liv inom sig - ett liv värt att ta hand om.
Sök i bloggen